- Project Runeberg -  Altartaflan : Genremålning /
28

(1891) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De främmande på Malma

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Kammarjunkaren talade högtidligt, han talade väl,
liksom en hvar gör, som är genomträngd af en idé.

Der låg således mycket hos denna, eljest både till
sitt yttre och sin sigillsamlar-idé, löjliga menniska; ty
oaktadt sin sprättaktiga drägt, sin lilla pudrade tupé
och sina oupphörliga artigheter kände han dock en
idé och en stor idé på bottnen af själen. Det sublima
ligger alltid bredvid det löjliga.

Säg mig, hvarföre går vattnet derute i floden i
sådana ringlar? De se rätt småroliga ut, när ett strå
långsamt svänger omkring för deras vanmäktiga kraft,
tacka vill jag vid stranden, der äro hvirflarne starkare.
Jo si, derute går en mäktig ström på djupet och
derföre ser det så småaktigt ut på ytan — vid stranden
är han grund och derföre sorlar det sä mycket.

Patronessan hade återtagit sin behagliga, hvilande
ställning och lät blicken, tankfullt småleende, långsamt
glida från den ene af de bägge talande personerna
till den andre. Hon förestälde en barnsligt from ande?
som med glad nygirighet forskar efter ett nytt begrepp,
småleende frågande och likväl plastiskt lugn.
Drottningsblicken var borta, det var endast den
intresserade qvinnan, som satt framför dem.

Så skulle jag vilja måla en syster, som hör sin
bror berätta de faror han utstått pä hafvet, glad öfver
att han väl är hemma och säker om sin lycka, tänkte
målaren, när han betraktade den behagfulla enkan.

”Minnet är heligt, liksom skaldens och
konstnärens skaparförmåga är helig”, sade hon slutligen, "ni
ha’n rätt bägge två, mine herrar; men”, tilläde hon
med förändrad ton och min, ”nu skola vi vara flitiga;
ni, herr kammarjunkare, bör fortsätta er klistring, ni
herr Berndtson, bör se er om i ert rum. taga upp er
duk och spänna den i staffliet, och vi stackars
fruntimmer skola arbeta pä vårt lappri; ni bägge, mine
herrar, arbeta för en idé hvardera, den ena för
forntiden och den andra för kommande tider; vi åter skola
sy, på en krage jag, och på’en skjutväska lilla Emilia”,
sade patronessan med ett barnsligt skämtsamt uttryck
i ton och i min.

”Är denna menniska en engel eller är hon en
kokett?” frågade Berndtson sig sjelf, då han kom på

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:00:06 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/altartafla/0032.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free