Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De främmande på Malma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som blickade fram ur den gamle mannens ögon;
”förlåt, förlåt”, yttrade han, ”jag menade ej så illa."
”Gör ingenting, herr Berndtson; men jag skall
säga er hur det är, ni är varm för natur och konst;
det är så få nu för tiden, som ega värme för mera
än hvad de kalla lycka — nå väl, der är en punkt
hvaruti vi sammanträffa; vår tanke söker ett mål utom
oss; tro mig det fans en tid, då också jag sökte mitt
mål framför mig och omkring mig; det är blott som
gubbe jag söker det bakom mig och leker som ett
barn med mina sigill — jag vet det, men jag vill så
ha det.”
”Ännu en gång förlåt mig”, yttrade målaren och
fattade gubbens magra hand, ”ännu en gång förlåt.”
Kammarjunkaren syntes honom förändrad, han
såg nämligen gubben i hans hvardagslag, då han
af-lade hela denna falska elegans, som han hade qvar från
sin ungdom, som han glömt till en del och som han
nu framstälde ur minnet lika väl och lika illa, som en
gosse som läser en lexa, den han blott lärt sig till
hälften.
”Ni har ej förolämpat mig, bäste herr Berndtson,
men jag vet sjelf att ni måste anse mig underlig. —
Ser ni, bäste yngling”, tilläde han och lade sin hand
på Berndtsons arm liksom för att väcka hans
uppmärksamhet, ”ser ni, det finnes alltid någon
barnslighet i hvarje karaktär, ni vet att det har funnits store
män, som hellre svarfvat än vunnit segrar, som gömt
sig undan verldens lof och triumferna för att i skötet
af sin familj tälja leksaker åt sina barn eller öfva sig
att lägga i ordning en sönderklippt gravyr; det är
barnsligt; så har jag numera slagit mig på heraldik.
Sanningen att säga sitter jag hellre på mitt rum och
ordnar mina sigill; ni småler, inte sant? Det är
barnsligt; nien ser ni, för mig är det en själsglädje, en
verklig barnafröjd, då jag läser detta teckenspråk och
låter de stora och de små händelser, som afspegla sig
i dessa stumma bilder, passera förbi min tanke. Jag
ser hur slägte efter slägte går fram öfver skådeplatsen,
hur storverk komma och hur de försvinna, hur minnet
lofvar så mycket och håller så litet. Jag ser
odödligheten sitta på sin tron uppassad af glömskan, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
