- Project Runeberg -  Altartaflan : Genremålning /
32

(1891) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De främmande på Malma

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sitter på fotapallen. Tro mig, unge man, der ligger
mycket i detta studium, som ni ej känner och som
ni derför beskrattar.”

”Jag gör det ej numera”, sade Berndtson, ”jag
gjorde det på allvar aldrig; ty ni var varm för en idé
och fastän den i mitt tycke var småaktig (förlåt min
uppriktighet!), så bar jag likväl aktning för den. Nu
vet jag bättre hvad ni tänker och jag älskar er, herr
kammarjunkare, liksom jag älskar hvar och en, som
har kärlek för något annat än sig sjelf.”

”Ni skall måla den helige Stefanus”, sade
kam-marjunkaren; ”det är ett härligt ämne.”

”Ja; men svårt.”

”Huru då?”

”Jo, ser ni, Stefanus måste midt under
dödssmär-tan känna en himmelsk salighet genomströmma sitt
hjerta och denna måste paras med det smärtsamma
draget i hans ansigte. Det ändliga väsendet måste
känna smärta; men anden måste beherska den, och
detta måste uttryckas.”

Kammarjunkaren smålog med ett sorgligt uttryck.
”Har ni inte sett något dylikt?” frågade han, ”har
ni ej sett smärta, parad med himmelsk ro, i samma
ansigte; har ni ej sett en engel lida?”

”Nej, herr kammarjunkare”, yttrade målaren
förundrad öfver gubbens allvar.

”Nå så får ni väl se det; men likagodt, ert hjerta
skall teckna Stefanus som en yngling, som dör för sin
tro; kom ihåg det, en yngling, är det ej så?”

”Jo, jag ämnar att göra det, en ung man,
välsignad i herrans namn, utan fruktan och med ett
lefvande hopp.”

”Och med en blick, som förmådde intränga i
him-larne”, tilläde kammarjunkaren med ett allvar, som
underligt kontrasterade med den lilla välpudrade tupén.

Emellertid fick den unge målaren, ostörd af allt
annat arbete, fortsätta sin tafla; han visste ej hvarför;
men frågan om undervisningen för fröken Emilia
slocknade ut — och han var på intet sätt intresserad

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:00:06 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/altartafla/0036.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free