- Project Runeberg -  Altartaflan : Genremålning /
37

(1891) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jurnalen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sin vackra värdinnas hand, sakta tryckte Emilias och
nickade åt målaren mera nedlåtande än vänligt. Han
är dock en narr, tänkte denne, ty detta nedlåtande
sårade hans artistiska fåfänga.

”Ni mins väl, bäste herr Berndtson”, yttrade
kammarjunkaren, ”att den helige Stefanus varenman
med Guds anda. att apostlarne lagt sina händer på
honom och invigt honom i Herrans tjenst.”

”Ja, det mins jag”, yttrade målaren, ”och jag
mins också herr kammarjunkarens anvisning; men
säg, hvar finner jag väl originalet?”

”Den som jsöker han finner, herr Berndtson”,
sade kammarjunkaren med ett skratt, som sväfvade
undan i en suck; det sågs tydligen att gubben ville
säga mera, men ej kunde, utan döljde sin tanke under
ett betydelselöst skratt.

”Nu skall”, återtog han, sedan han ej fick något
svar af den i sitt arbete inbegripne målaren, ”nu
skall min nåd veta, att jag hunnit ännu ett stycke och
har kommit ända till familjen Carleman; hm, ur den
ättens historia känner jag en egen händelse.”

”Tala om den. bäste kammarjunkare”, sade
patronessan, ”ni talar så underhållande — och om det
ej stör vår vän Berndtson. så” —

”Nej bevars, tvärtom” skyndade denne att svara
den skalkaktigt leende värdinnan.

”Nej, min nådiga, sådana godbitar bör man ej
omtala på förmiddagen”, sade kammarjunkaren. ”Jag
skall säga den låter något mystisk, går in i
andeverl-den, förstår min vackra nåd — nå, hvad sägs om jag
i afton vid kaminbrasan omtalar en riktig
spökhistoria ur familjen Carlemans familjehändelser; saken är
konstaterad och står upptecknad i Tylleboda
kyrko-bok af pastor loci, Magister Andreas Jonee Lundinius
år 1628. Men hur är det méd er, fröken Emilia?”
frågade han. ”Ni ser ej riktigt frisk ut i dag.”

”Frisk? Jo, visst är du frisk”, inföll patronessan
med en häftighet, som kom målaren att se sig om på
den talande; hon observerade sin häftighet och
tilläde: ”Om du är illamående, mitt barn, så är ju jag
den du bör omtala det för — är det inte så, min
egen Emilia?”

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:00:06 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/altartafla/0041.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free