- Project Runeberg -  Altartaflan : Genremålning /
38

(1891) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jurnalen - Taflan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

”Ja, jag? Nej, mamma, jag är alldeles frisk, blott
litet hufvudvärk som vanligt”, svarade Emilia och drog
munnen till ett sorgligt löje.

Emellertid märkte kammarjunkaren, att en lätt
darrning flög genom den späda flickans lemmar, och
han skyndade sig att tillägga: ”Förlåt, fröken
Emilia, samlingen att säga var det icke ett misstag, det
är endast, då jag jemförde er med er sköna mor,
jag tyckte mig se att ni ej mådde väl — jag ber om
ursäkt.”

”Åh, herr kammarjunkare”, inföll patronessan
muntert, ”ni smickrar mig alltid, kan ni icke afvänja er
från den ovanan, den är verkligen icke liten, min
bäste kammarjunkare, och måste vara en svår odvgd,
förstår ni, jag skall straffa er — till exempel jag skall
bedja herr Berndtson att porträttera er ibland
krigsknektarne på altartaflan.”

”Hvarför inte, min sköna nåd”, sade
kammarjunkaren. ”De som jag kanske endast uppfylde en svår
pligt, någonting som kostade på dem — så är det
med mig, jag vill ej smickra, men sanningskärleken
tvingar mig att tala så, att ni tror att jag smickrar.”

*


Taflan.



I det lilla kolartorpet hade allt gått sin gilla gång.
Julen var kommen och julaftonen inne. För sina
sammansparda penningar hade Kolar-Anders inköpt litet
korngryn och för 8 styfver pudersocker samt
vestgöttyg åt sin lilla Stina och en psalmbok med stora
stilar åt mormor, som ej förmådde läsa den fina stilen
i den, huset egde.

Alla dessa härligheter kommo fram på en gång,
det vill säga när grötfatet stod på bordet, lades de
präktiga skänkerna bredvid, och lill-Stinan vecklade
upp och igen det rutiga bomullstyget hon fått och
draperade sig dermed på alla möjliga sätt för att
kunna rätt klart imaginera sig, huru grann hon skulle

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:00:06 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/altartafla/0042.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free