- Project Runeberg -  Altartaflan : Genremålning /
39

(1891) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Taflan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

bli, huru hvarje blick skulle fästas på henne, då hon
Kristihimraelsfärdsdag skulle, finpolerad och kammad,
vid mormors hand, träda upp bland den församlade
mängden på kyrkogården. Sjelfve korporal Stolt, som
blifvit bjuden eller bjudit sig sjelf, kunde inte
underlåta att småskratta, då han såg den lilla flickans
beskäftighet.

”Ser du, Stina, det har du för det du varit snäll
i året”, sade han, ”och om ni vill, så kan ”stumpan”
få följa med till ottan i morgon bittida. Vet ni hvad?
När jag var på bruket med lake häromdagen, blef
jag kallad in till hennes nåd; hon gaf mig en
di-stillerad sup nere i köket, så att det är nog förstånd
på menniskan.”

”Nå, hvad var det, käre Stolt?” frågade mormor,
som blifvit nyfiken på början.

”Jaså, det var sant, jag sa’ stopp, när jag kom
till supen’7, återtog Stolten skrattande. ”Jo si, jag
blef inkallad till patronessan, och hon fråga mig efter
er. De skola ha en vacker flicka, sa’ hon; det skulle
vara roligt att se henne, sa’ hon; det kunde Stolten
ställa om, sa’ hon.”

”Ja, om det låter sig göra.”

”Hon skall få både det ena och det andra, sa’
hennes nåd.”

”Hm, jag begriper inte”, yttrade mormor, ”hvad
de vilja ungen.”

”Jag vill till kyrkan, mormor”, sade Stina, ”till
kyrkan”, återtog hon och betraktade den gamla med
bedjande ögon.

”Aja, men du orkar inte gå i snön.”

”Jag? Jo, det skall mormor se, jag kan gå”,
mente Stina och såg ut beredd att anträda en
vallfart, vore det också till Rom.

”Åh, det behöfs inte, jag och Anders bära henne
till skiftes, och så får hon springa sig varm
emellanåt; hon har väl yllekläder att dra på sig, vet

jag, och så kunna vi vira din arbetströja, Anders,
utanpå.”

Kolaren hade väl ämnat att sätta sig emot
förslaget, men det smickrade hans fåfänga, att man på

bruket ville se hans lill-Stina, och mormor tänkte vid

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:00:06 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/altartafla/0043.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free