- Project Runeberg -  Altartaflan : Genremålning /
43

(1891) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Taflan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

lill-Stina varit så tafatt som just i detta ögonblick, då
hon skulle visa sig i sin glans. Men scenen
förändrades snart, då Berndtson inträdde.

”Er lilla portegé vill inte göra vår bekantskap”,
yttrade patronessan. "Vi få se, om ni kan få henne
att tala och svara.”

Berndtson började då med att påminna henne om
den granna halsduken, som också nu utgjorde
prydnaden. Han påminde henne om hur brasan brann,
hur far kom hem och skottade snön af sig i
förstugan, och Stina var genast inne på sitt gamla
kapitel.

Ändligen förde man Stina in i det rum, der
målaren hade sin atelier. — Stefanus, en yngling med
sammanknäppta händer låg på knä midt ibland den
uppretade folkhopen. En annan yngling satt på
marken ett stycke derifrån och vaktade den af folket
sönderslitna manteln; det var Saulus. Der låg en varm
känsla i hans klara, snillrika ögon; man gissade, att
bakom den höga glattspända pannan, att inom den
stela, men dock af ett inre ljus, strålande blicken en
siares ande gömde sig, att det var Paulus före sin
omvändelse. Men der ofvan öppnade sig skyn och,
endast synbar för Stefanus, strålade Guds majestät för
hans förklarade ögon. Martyren var blek, lidandet
hade tryckt sin stämpel på hvarje drag — men i ögat
sken der ett saligt hopp, en känsla, som segrade
öfver alla andra. Konstnären hade lyckats, som man
alltid gör, då man klart och rent uppfattar en bild i
sin själ och eger teknisk förmåga att måla denna
spegelbild. — Deruppe på en sky hvilade en engel och
blickade ner på den döende martyren; det lilla
barna-ansigtet förrådde på en gång skygghet och glädje,
liksom han afskytt det rysliga straffet, men tröstat
sig med: ”det blir nog bra igen, endast det der är
slut.”

Den der lilla engelen var ett porträtt af lilla
Stina. En nyck eller kanske rättare en dunkel känsla af
det natursanna hade gjort att målaren låtit den lilla
flickan från kolarstugan föreställa en engel på hans
stora tafla. Det var också denna tillfällighet och det
intryck af välbehag man kände, dä man betraktade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:00:06 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/altartafla/0047.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free