- Project Runeberg -  Altartaflan : Genremålning /
46

(1891) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Taflan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

gravyrer. ”Jaså, det är ni, herr Berndtson”, sade han,
”välkommen i min enslighet; patronessan är sjuk och
Emilia är inne hos henne”.

”Sjuk? Så hastigt?” frågade målaren.

”Jaha, det är så min vän, en nervattack
naturligtvis. Er tafla gjorde ett djupt intryck på patronessan;
hon tar kalmerande pulver.”

”Och fröken Emilia?”

”Åh, hon håller sig uppe. Jag har aldrig sett
hennes uppsyn gladare, än då hon kom in med den lilla
flickan.”

”Och hvar är flickan?”

”Troligen nere i köket och får kaffe. Det är en
liten behaglig varelse den der flickan och har —
hvad vill jag säga ? — något verkligen nobelt i sitt lilla
glada ansigte, den der kolardottren.”

”Herr kammarjunkare! Oskuldens stämpel är
alltid nobel.”

”Jaså, är ni nu der, herr Berndtson, jaså”, yttrade
kammarjunkaren. ”Vet ni, jag har varit främmande

föi er en tid, —––––-ni har; men likgodt, ni är ung,

oförfaren; kanske ni vet hvem som är Stefanus?”

”Ja, herr kammarjunkare, det vet jag”, svarade
målaren allvarsamt.

”Ser ni, det finnes lappri som man trampar på,,
till exempel en liten diamant, ser ni han kryper ner i
sanden. Han syns inte, förr än regnet blottar honom
igen. Det fins också skarpkantiga kullerstenar, man
slår omkull på dem, men trampar ner dem gör man
inte”.

”Jag förstår er inte.”

”Ja, det är just meningen, min vän” sade
kammarjunkaren och skrattade; ”men nog derom. Ni är
en hederlig karl, herr Berndtson; jag håller af er —
och vi skulle bli mycket goda vänner, om ni förstod
heraldik åtminstone så väl som jag målning. Det är
ändå, för att tala om ögonblickets tilldragelse, en slags
heder och ej så liten ändå, att hennes nåd blef sjuk
af att betrakta er Stefanus.”

Berndtson kunde ej förstå den lilla mannens
ill-pariga småleende eller hans förtäckta ord; men det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:00:06 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/altartafla/0050.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free