- Project Runeberg -  Altartaflan : Genremålning /
54

(1891) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Taflan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

mera raskhet. "Ni är en martyr, en helig martyr,
jag ser det nu, jag vet det, jag känner det här”,
till-lade han och lade handen på hjertat.

Emilia teg; men de bleka kinderna fingo i hast
en ren, ljus rodnad.

”Ja, fröken, så är det”, fortsatte Berndtson och
hemtade djupt efter andan, ”om ni — om ni
behöfver en vän, en — förlåt mig, fröken, om jag talar
enfaldigt — om ni behöfver ett stöd, så — —”

Med äkta qvinlighet visste Emilia hvad den unge
mannen ville säga, och lika rent och qvinligt sökte
hon hindra honom att tala ut. När han afbröt sig
sjelf, smålog hon blott och gick bort till den lilla
bokhyllan, tog ner biblen, som stod der, och sade: ”Jo,
jag har ju både en vän och ett stöd, herr Berndtson
och” — tilläde hon efter några sekunders tvekan med
nedslagna ögon — ”dessutom min mor.”

Berndtson trädde ett steg närmare. ”Se upp,
fröken Emilia”, yttrade han högtidligt, ”och säg om
dessa ord: ”och dessutom min mor.”

Emilias darrning återkom, men hon såg ej upp.
Blott bröstet, som svallade, och blekheten, som åter
bredde sig öfver hennes drag, visade hvad hon kände.

”Ni vågar icke se mig i ögat och säga, att er mor
är ett stöd för er. Ni har bibeln — stöd er vid den.
Kanske, fröken Emilia, han är den ende oegennyttige
af de få ni äger — mig sjelf inberäknad.”

Emilia såg upp på den talande, med en blick full
af tacksamhet, kanske något mera.

”Ni blir ond på mig, Emilia”, sade ynglingen;
ty det ligger i mannens instinkt att påstå motsatsen af
hvad han ser i den älskades ögon, ända till dess hon
vill tala, sedan förstår han äfven ögonspråket; men
förut kan han aldrig vara djerf nog att begripa det.

— ”Ni blir ond på mig, Emilia”, sade han derföre.

”Jag? — Nej!” hviskade flickan och skakade
på hufvudet. ”Ni menar väl med mig, herr
Berndtson.”

”Ja, det skall Gud veta, goda härliga Emilia”,
inföll han med värma och fattade hennes hand; men
hon drog den sakta tillbaka och sade: ”Hjertligt tack
för det, herr Berndtson.” Den unge mannen fann. att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:00:06 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/altartafla/0058.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free