- Project Runeberg -  Altartaflan : Genremålning /
56

(1891) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Taflan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

lik den vi känna då vi rädda oss ur en lifsfara, grep
ynglingen flickans hand och vände henne mot ljuset;
ett par stora klara tårar stodo i hennes ögon.

”Tack, Emilia”, sade den unge målaren och
släppte hennes hand. ”Evig tack, nu vet jag hvad
jag skulle veta.” Efter dessa ord störtade han ur
rummet och inträdde snart i sin kammare, der ljuset
brunnit med lång veke. Först här sansade han sig
något.

I detta ögonblick, huru skön var ej ynglingen.
Blicken strålade som om han varit en förklarad, en
salig ande. Den sköna höga pannan fårades ej af en
enda rynka. Den friska munnen log. ”Och hon
älskar dig. Ack! ack! Det skall glädja Johanna”, tilläde
han, ty ännu aldrig hade han haft eller kunnat ha
en lycka ensam.

Detta exalterade tillstånd varade dock ej så länge.
Han höll just på att i tankarne bygga sig ett hem.
Han såg de trefliga rummen med taflor på alla
väggar och Emilia sväfvande derinne skönast ibland allt
skönt der fans, då den tanken föll honom in, att
byggandet af ett hem kostar penningar. Penningen har
samma verkan som kölden. Den sammandrar den
högtflygande, den lätta, gasformiga glädjen antingen
till en praktisk belåtenhet, som, lik vattnet, intränger
öfver allt, eller till en stelfrusen egoism, som sprider
en polarvinter omkring sig.

”Jag är fattig och hon är fattig”, sade han vid
sig sjelf, ”men jag kan arbeta och hon kan arbeta.”
Det var en tröst, men han fann den snart alltför svag.
”Jag kan och bör ej begära att hon skall dela brist
och nöd med mig, den späda himmelska engeln. Nej

— nej, deraf blir intet.”

För att skingra sina tankar återvände han till
salongen.

”Ni har hållit länge på med er inpackning”, sade
patronessan mildt förebrående. ”Ni får förlåta min
egennyttiga beräkning att ni i afton skulle tillhöra
oss. Lilla Emilia är sjuklig, stackars barn, så att hon
ej kan vara nere; men jag hoppas det bästa. Hon
blir väl frisk igen, stackars mitt barn.”

”Ni är en öm och god mor, ett exempel för

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:00:06 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/altartafla/0060.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free