- Project Runeberg -  Altartaflan : Genremålning /
64

(1891) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Taflan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ty fröken hade ett mot all förmodan glädtigt utseende.
Denna omständighet förstörde en del af patronessans
operationsplan eller att, till följe af frökens nedtryckta
sinne, kunna pika henne och genom satirens nålsting
pina sin uppväxande, snart alltför mäktiga rival.
Emilias glada, nästan drömmande blick förstörde denna
plan; man kunde omöjligen säga, att hon sörjde
öfver den unge målarens bortresa.

Med oemotståndlig vänlighet nalkades hon sin
mor och kysste hennes hand. Der låg en smula
samvetsförebråelse i denna vänlighet: ty Emilia döljde nu
för första gången en hemlighet i sitt veka hjerta och
hon förebrådde sig att hon gjorde det, fastän den
hemliga rösten, som tillika med samvetet hviskade
derinne, beständigt upprepade: ”Du har dock en, som
älskar dig här i verlden.”

”Du ser rätt lycklig ut, kära Emilia”, yttrade
modren, mera i form af en simpel anmärkning än som
en moderlig observation.

”Ja, mamma, jag känner mig ej heller så olyck-

lig.”

”Såå — den helige Stefanus ser således
himmelen öppen för sig”, invände patronessan med ett
försmädligt löje. — Nå ja, man kan inte annat än
respektera den kristliga resignationen, helst då vår
målare tagit sin kosa upp till sin symamsell i
Stockholm.”

Patronessan fixerade med en half blick Emilia,
på hvars kinder vid ordet ”symamsell” en rodnad
spridde sig. Det stack i hjertat; hon visste ej hvarför.

”Det var rätt trefligt, under det att han var här,
den unge mannen; äfven jag satte värde på hans
öppenhet — han målar bra — eller hur? Emilia.”

”Jo — ganska bra.”

”Det är mig en fägnad att se ditt lugn och din stilla
fröjd vid hans afresa. Jag kunde ej annat än
häromdagen gifva dig några råd. — Min kärlek för ett barn,
som jag mottagit för att värma vid mitt hjerta,
förledde mig att vara sträng, kanske för sträng; du
förlåter mig det, Emilia ?”

Denna ton var så ovanlig att Emilia, som djupt
kände, hur den hemlighet hon döljde för sin mor, det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:00:06 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/altartafla/0068.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free