- Project Runeberg -  Altartaflan : Genremålning /
65

(1891) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Taflan - Syskonen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

der samtalet, tyngde på själen, skyndade fram
ångerfull och rörd, kastade sig i sin mors armar och
sade: ”Säg ej så, mamma; jag är grymt felaktig,
förlåt mig, mamma.” Och då hon såg upp, stodo ett
par stora klara tårar i de oskyldiga ögonen.

”Gerna, gerna, goda Emilia”, sade patronessan
mildt och vänligt, ”men jag misstog mig om din
känsla för den unga mannen. Jag, som känner verlden,
tog scenen på taflan för en komedi — men
lyckligtvis är det inte så; det orena kommer ej vid dig, mitt
barn. Ser du, Berndtson är en vanlig karl, blott
något lifligare och snillrikare än mängden, men desto
farligare. Du såras ej deraf, men på hela hans sätt
att tala och på hans min märkte jag att han dref
gäck med din känsla och hånade din heliga enfald.
Gudi lof han är rest till sin mamsell — han beskref
henne med passionens glöd för oss i går afton. Han
kunde ej dölja sig. Du är klok, lilla Emilia, som med
glädje ser honom lemna oss.”

*


Syskonen.



”Jag tycker just han skall bli litet flat, då han
kommer och får veta den stora nyheten. Tackar
ödmjukast, äkta dukatguld skall han si. Jo, det skall
du tro, nej, min herr bror, den hemligheten behåller
jag för mig sjelf, fastän du skulle fara med att vara
giftoman.”

Det var en ung flicka, smärt och dock fyllig i
sina former, som satt vid ett sybord och arbetade,
som för sig sjelf yttrade dessa ord. Hennes ansigte
var ej reguliert, långt ifrån bildlikt skönt, men det var
något så hjertegodt och leende i dessa blå, något
kisande ögon, så mycket helsa på dessa fina kinder och
ett så skönt drag af belåtenhet kring den lilla munnen,
att man måste hålla af den nätta varelsen, der hon
satt i sin simpla hemväfda klädning och arbetade,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:00:06 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/altartafla/0069.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free