- Project Runeberg -  Altartaflan : Genremålning /
72

(1891) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Syskonen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

möbelherrskapet; men denna ländstol var också en
gåfva af Gustaf till hans gamla mor. som dubbelt gerna
hvilade sig i den, derföre att hon fått den af det enda
stöd hon ägde på jorden. Gumman Lönner var sina
sjuttio år, men ändå en tämligen rask och glad qvinna,
som lefde af en liten pension, ty hennes man hade
varit vaktmästare vid tullen. Gamla fru Lönner hade
varit en synnerlig vän af Berndtson och hans syster.
Hon hade varit vän med deras fostermor, en fattig
underofficers-hustru, hade mänga gånger gungat de
bägge barnen på sitt knä och alltsedan haft ett
moderligt öga på dem. Derföre brukade också både
Alfred och Johanna att hos moster Lönner söka goda
råd — något annat var der ej att få; men dessa voro
så uppriktiga, så kloka och praktiska att de voro mer
värda än penningar.

Den goda gummans egen Gustaf hade kommit i
urmakarelära och var nu gesäll och — något som
modren isynnerhet fägnade sig öfver nu — förlofvad med
Johanna; det var en längesedan uppgjord plan, ”ingen
annan än Gustaf skulle ha Johanna.”

”God afton, moster, god afton, lilla moster*,
yttrade bror och syster på en gång, när de trädde in i
det lilla skumma rummet, der gumman satt i sin
ländstol och stickade på en strumpa.

”Kors bevara mig, se sjelfve hofmålaren!” yttrade
gumman, ”och du lilla Johanna; kors! — välkomna,
mycket välkomna — nå, hvad säger Alfred nu? Hm,
min Gustaf och Johanna skola bli ett par. Det blir
nog ett vackert par, de bägge.”

Gumman Lönner hade blott ett fel, det nämligen
att vara litet nyfiken och att anse för en ära att veta
allting; deraf kom också att ett samtal med gumman
vanligen inskränkte sig till att passivt afhöra hvad hon
hade att säga, isynnerhet då frågan var om hennes
Gustaf, som hon aldrig kunde nog lofprisa och berömma.

Emellertid hade Gustaf den i gummans tanke
besynnerliga åsigten att han éj tyckte 0111 att höra på
detta eviga beröm och derföre passade alltid hon på
att tömma sitt hjerta, då han ej var närvarande. För
tusendeförsta gången fingo således de bägge syskonen
höra att Gustaf både var vacker, gudfruktig och flitig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:00:06 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/altartafla/0076.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free