- Project Runeberg -  Altartaflan : Genremålning /
75

(1891) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Syskonen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

"Nå, hur går det med burskapet i K.?” frågade
modren.

"Ja, hur går det med det?” frågade Johanna.

”Åh, det går skräpigt nog. K. ligger under samma
skrå som B. och urmakare-embetet i B. har yttrat, att
K. har nog med en enda urmakare, fastän han är blind.
Jag har fått veta det i dag och jag får väl lof gå in
till kommerskollegium, som naturligtvis skall bättre
veta om två urmakare kunna lefva i K. än den, som
vill våga derpå löst. Det kunde väl inte egentligen
angå hvarken den ene eller andre, om jag vill svälta
ihjäl i K. stad; men nu är det så, att det angår både
skrået i en annan stad och kommerskollegium i
Stockholm. Om det inte går, så slår jag mig under
Hallrätten.”

"Men det är ju alldeles befängdt, att man kan
neka en ärlig handtverkare att arbeta”, yttrade Alfred
häftigt.

”Åja, det är det visst", yttrade Gustaf helt lugn,
ty det orimliga upprörde honom alldeles icke; han var
en ödets man.

"Det ser således mörkt ut för oss, Gustaf”,
yttrade Johanna modfäld, ty hennes lifliga lynne var lika
fallet för sorg som för glädje. "Det ser således mörkt
ut med alla mina planer. — Ja, det är visst och sant,
något dummare än att bygga luftslott för framtiden
fins inte.”

"Ånej, Johanna”, svarade hennes trankile fästman.
”Går det inte för sig i K., så lyckas det väl ändå
framdeles.”

”Ja framdeles, ja, då vi äro gamla menniskorna
bägge två och du inte ser, du heller och jag är tråkig
och kinkig — då kommer lugnet och lyckan", sade
Johanna nästan halfgråtande.

”Nå, nå, min lilla flicka, du tar allting så hårdt.
Jag kan, Gudi lof, gifta mig som gesäll, om det så
rasande skall vara — och då får du gå här och
hushålla ihop med mamma.”

”Ja, det går ju också an”, föll Johanna in. 7,Vet
moster, vi skola ha så trefligt; men speglen skall hänga
på långväggen och inte midt öfver soffan och så skola
vi ha röda och hvita —”

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:09:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/altartafla/0079.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free