- Project Runeberg -  Altartaflan : Genremålning /
76

(1891) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Syskonen - Skogstorpet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


”Se så, nu bygger du igen”, småskrattade
Berndtson. ”Knappt hinner Gustaf säga: det kunde väl gå
an att du hushållade ihop med moster här, så är du
genast färdig och flyttar speglen och sätter röda och
hvita gardiner för fönsterna. — Om du hade fått hålla
på, så hade väl du snart haft dig en byrå med klaff
och malmstakar och ljussax som smäller.”

Johanna låtsade, som hon icke hört sin brors
inkast, utan klappade sin fästman och sade: ”Skulle det
inte bli bra det, Gustaf, hvita och röda gardiner? Det
kostar inte mer det, men det passar en smula mera
och ser så hjertinnerligen trefligt ut?”

”Åjo, det kan väl gå för sig”, småskrattade
Gustaf.

”Åja, hvad mig angår”, sade gumman Lönner,
som nu alltför länge måst vara endast åhörarinna,
”hvad mig angår, så skulle nog Johanna och jag
trifvas, jag trifs med alla, jag; men si speglen hänger der
han hänger och inga gardiner blir det af, ty grannarne
skulle bara skratta åt mig, om de fingo se mitt fönster
pråla i hvitt och rödt och lilla speglen hänga som i
ett förmak; allt annat, men inte det.”

Så öfverlade man hela qvällen, tills det blef mörkt,
då Alfred och Gustaf följde Johanna till porten,
väntade der tills hon läst igen och ropade än ett: ”god
natt, Johanna lilla.”

Lilla Johanna tände genast ljus i sin lilla
vindskammare och tänkte: ”Nu ser Gustaf hit upp och
tänker på sin fästmö.”

*


Skogstorpet.



Det var åter sommar; i stället för snön stod der
vackert gräs omkring stugan, der kolaren bodde. De
små blommorna nickade förtroligt mot hvarandra och
”kossan” gick på sluttningen och pinglade med sin
bjellra; då och då gick hon närmare det lilla huset

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:00:06 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/altartafla/0080.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free