- Project Runeberg -  Altartaflan : Genremålning /
79

(1891) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skogstorpet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

och hvad var det då, att lilla Stina gick förut eller
kom några år efter; dog hon som barn, så skulle de nog
träffas igen, tänkte den barnafromma gumman.

Men lill-Stina hade också sina funderingar och
allt som hon blef sämre, kom hon att tänka pä den
lilla banan af hennes framfarna lefnad. Det fins ett
samvete äfven hos dessa små som leka och roa sig
hela dagen igenom, en aning om syndens tillvaro,
fastän denna har den trånga utsträckningen mellan
lydnad och olydnad: — den blir ej annat sedan?
Men dessa bilder stå ej fram annat än i de tysta
stunderna, då själen får tid att blicka inåt, och då
Stina kom att blicka ditin, fann hon också en fläck
på den snöhvita duken — och hon började att gråta
bittert.

Så satt hon med hopknäpta händer och grät, då
mormor kom till henne:

”Hvarför gråter du, min käre lille välsignade
barnunge? Är det något du vill ha? Säg, så skall
du få.”

”Nej, mormor ingenting, alls ingenting, men jag
har illa gjort. Gud är visst ond pä mig, och derföre
låter han mig sitta så här.”

”Kära barn, inte har du ondt gjort”, sade
gumman tröstande och klappade sin lilla Stina på
hufvudet. ”Gud håller af dig, lilla Stina; lita på det.”

”Nej, jag sitter och kommer ihåg, att mormor sa’
i fjol: hör du, Stina! du får aldrig hoppa öfver källan,
olydiga barn straffar Gud; men mormor! en gång
stod jag på ena sidan och kunde inte låta bli, utan
hoppade öfver källan — hu! jag hissnade; men det
var så roligt — men jag ångrade mig strax och
hoppade aldrig mer än en gång. — Var det inte olydigt
och styggt gjordt det, mormor?”

”Åjo, inte var det så bra, men det var ändå
inte farligt.”

”Och mormor är inte ond på mig?” frågade
barnet och räckte upp sin magra hand för att smeka
den gamla.

”Nej, det skall Gud veta, lilla Stina. Jag är visst
inte ond, och som bevis skall jag plocka blåbär åt
dig; är du nöjd då?”

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:00:06 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/altartafla/0083.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free