Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skogstorpet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Åja, bara nu inte Gud är ond på mig; det
vore bra svårt, när jag kommer till honom — och det
skall mormor se blir inte långt till, så mycket känner
jag, — men”, återtog hon och smålog gladt med de
matta ögonen, ”säg inte det åt far; han blir så ledsen
han, stackare; det är allt synd om far.”
”Nej barn, nej barn, du blir nog frisk igen,
bara du inte gråter — om Gud så vill och annars
så — ”
”Ja. så blir jag en liten Guds engel som aldrig
dör”, inföll lill-Stina. ”Är det inte så, mormor? —
och då skall jag titta om er och trösta far, om jag
kan.’1
”Ja, välkommen, lilla goda barn”, sade gumman
häftigt rörd och tryckte barnet i sina armar. ”Kom
då och trösta far, gamla mormor behöfver ingen tröst.
Hon kommer snart efter.”
”Hur gick det med blåbären? Jag är så törstig;
mormor löfvade mig ju blåbär?”
”Jo genast, barn, genast”, sade gumman och
skyndade bort.
Lill-Stina satt åter stilla och lekte med sina
barkstycken och strån, då gamle Stolten kom vandrande
förbi stora stenen och nalkades huset; den redlige
gubbens ansigte såg bistert och förargadt ut; men då
han såg Stina, flög ett godmodigt leende öfver hans
ansigte och han gick bort till henne.
”Hur är det med dig, lillpulla?” frågade han och
strök med sin hårda spruckna hand det ljusa håret
ur pannan.
”Åh dåligt, ska’ Stolten tro.”
”Mycket dåligt?”
”Åja, jag är så trött, så att jag inte kan gå,
skall Stolten veta; nu får kossan gå till mig, om hon
vill se till mig.”
”Stackars snälla lillpullan min.”
”Åh, det är inte så farligt; vet Stolten, när jag
dör, så har mormor lofvät mig en liten gul kista; den
skall Stolten göra, grann, hör Stolten, grann.”
”Ja bevars, det skall hon bli”, sade Stolten
tröstande, ”men med Herrens hjelp behöfver du henne
inte så snart; hvar är far din?”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
