- Project Runeberg -  Altartaflan : Genremålning /
86

(1891) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skogstorpet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

penningar; men jag har något pengar, som min bror
skickat mig. Det skulle väl bli något annat; men du
skall få dem; men tiga skall du, hör du Stolt, ej
ett ord.”

"Åh, jag förstår”, yttrade Stolten smålugt; ”intet
ord från mig. — Gud välsigne fröken.”

”Blif qvar här några ögonblick, jag kommer strax
tillbaka”, yttrade Emilia och skyndade upp till gården.

”Nu var min själ inte Stolten dum — hm, nu
skall han få se jag skall roa mig litet med skälmen
i morgon. Det skall bli lek af, qvitta heter det. Kon
är så visst värd tretti riksdaler, fast hon inga tänder
har, som kyrkvärden inte är värd en bankovitten, fast
han har dubbla. Nu skulle hon tas och så ropas in
för tio riksdaler eller kanske sex på auktion, och så
fick kanaljen tretti riksdaler i stället för sex, det skulle
smaka honom; men si, smaka inte dit, ty Stolten vet
hvad han gör — och vänta bara”, tilläde gubben
mumlande och knöt den senfulla handen.

Emilia återkom snart med sin lilla kassa. Den
steg något öfver Anders skuld till kyrkovärden,
lag-sökningskostnader inbegripna.

”Se här, käre Stolt, köp nu igen kon — och se
här”, tilläde hon brådskande, ”ett litet skrin, det kan
du ge till Stina; det är leksaker som jag haft. Hon
tyckte att de voro så granna, då hon såg dem hos
mig; det kan roa henne under sjukdomen.”

”Tack fröken, Gud välsigne er och den ni håller
af”, sade Stolten nästan gråtande af glädje. ”Gud
välsigne er.”

Han var åter på vägen hemåt, men först midt i
natten kom han till sin lilla stuga, der han inträdde
i mörkret och för första gången i sin lefnad tänkte på
röfvare och tjufvar. Han lade derför så väl de
und-fångne penningarne som skrinet under sin kudde, men
kunde ej sofva lugnt; med fjorton riksdaler och ett
leksaksskrin hade den gode gubben en försmak af
den rikes oro, af kapitalistens bekymimer.

Det var då ej underligt, att han påföljande mor- /
gon steg upp med solen, genomräknade pengarne och
betraktade leksakerna; det var ett par dockor och en
liten bok med små, små gravyrer.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:00:06 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/altartafla/0090.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free