- Project Runeberg -  Altartaflan : Genremålning /
88

(1891) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skogstorpet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

derpå gick han hem, sedan han sagt till mormor, att
han skulle komma igen mot qvällen och ta emot
kyrkvärden ”med varma servetter.”

Lill-Stina satt der nu på sin vanliga plats i gräset
utanför kojans vägg. Kossan gick då och då fram för
att låta klappa sig och få en tapp gräs af sin lilla
vän; men flickan var alldeles ofantligt sysselsatt med
sina dockor och sin lilla bok.

Der var många små grant målade gravyrer i den
lilla boken; men bakpå ett blad var der ritadt ett
goss-ansigte med blyerts; det var en liten vacker gosse med
ärliga ögon och ren panna.

Lill-Stina betraktade länge den lilla teckningen,
det var liksom hon velat dra sig något till minnes;
men hur hon än bråkade sitt lilla hufvud, kunde hon
ej få reda på, hvar och när hon sett de der ögonen
förr. ”Och sådan en liten god gosse”, sade hon vid
sig sjelf, sedan hon länge betraktat teckningen och
liksom sökt att intränga genom skalet af anletsdragen
in i det andliga derinom som skapat formen; ty det
tycks liksom ordet anlete vore kommet från ett
dunkelt begrepp af att man letar upp anden i dess drag.

Hela denna betraktelse gjorde visst inte lill-Stina,
der hon satt och med tankfulla blickar betraktade den
enkla blyertsteckningen; men slutligen smålog hon och
kysste den lille gossen och sade: ”Ack hvad han ser
god och snäll ut, han är aldrig olydig hvarken mot
Gud eller sina föräldrar”.

”Se! mormor, se sådan liten snäll gosse,” ropade
hon, då gumman nalkades; ”se bara.”

Den gamla betraktade porträttet; men fann det
långt ifrån så vackert som de andra med bjerta färger
målade taflorna, och hon sökte till och med bevisa
Stina, att dockornas feta, pionröda, lackerade ansigten
voro mycket vackrare än den der gråsuddiga
teckningen.

Stina var dock fast i sin öfvertygelse och gick blott,
emedan hon trodde att hon borde äfven i sitt tycke
lyda mormor, öfver på hennes sida att tycka om de
granna dockansigtena; men så snart den gamla vände
ryggen till, var boken uppe, och hon betraktade åter
den lille snälle gossen och samtalade med bilden, all-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:00:06 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/altartafla/0092.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free