- Project Runeberg -  Altartaflan : Genremålning /
90

(1891) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skogstorpet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

kyrkovärden kände honom. ”Ja, det tror jag”, sade
han, ”och då vet du också, att du har en bra karl
framför dig, som inte krusar för någon. — Tag fram
handlingarne och stå inte längre och huttla nu. Här
äro pengar. — Ja, stå der nu lång i synen. Fick du
något af kon?”

Kyrkovärdens likasom hans svågers fysionomi
förlängdes betydligt, då de sågo Stolten med penningar
i näfven, och papperen togos fram; det var 13
riksdaler och tolf skilling.

”Qvittera nu! — Nå, huttla inte”, ropade Stolten
i vredesmod.

Penningarne mottogos och qvitterades under en
tystnad, som blott afbröts af ett sakta mummel af
kyrkovärden.

Stolten genomsåg qvittenset och stoppade
handlingarne i fickan, — ”Si så, nu är väl förrättningen
slut”, sade han. ”Si så, nu kan främmanden gå sin
väg. Jag skall följa till vägs.”

”Si så, var nu lugn igen, Stolt”, yttrade den
beskedlige kolaren, som hela tiden varit passiv.

”Lugna mig, jo, det skall jag; men icke förr än
packet är härifrån.”

”1 får inte vara ovettig mot kronans folk; jag är
här i konglig majestäts och kronans ställe”, yttrade
kronorättaren, under det de bägge männen, följde af
Stolten, aflägsnade sig.

”Jaså, är du det”, ropade Stolten ursinnig. —
”Dig vill jag också ingenting; men efter vi nu äro nära
egornas slut, så skall jug väl hjelpa vår goda
kyrko-värd litet på vägen. Han är här inte på kronans
vägnar utan på sina egna.” Med dessa ord fattade
Stolten i kyrkovärden, han lyfte med jättekraft upp
honom i luften, skakade honom eftertryckligt och
kastade honom slutligen öfver gärdesgården in i
enbu-skarne på andra sidan. ”Ser du, nu kan du spela
skrapnos derute”, ropade Stolten åt den fallne kämpen,
som med möda reste sig upp.

Kronorättaren, som icke riktigt litade på sitt
em-betes helgd, skyndade sig undan, och Stolten stod som
segrare ensam på valplatsen. Han knöt händerna
krampaktigt, höjde armarne mot skyn med en hotande

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:00:06 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/altartafla/0094.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free