- Project Runeberg -  Altartaflan : Genremålning /
92

(1891) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En liten gul kista

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

på sommarfåglar; ja, känn på, små barn, jag är inte
så lätt, fas* jag är liten. — Mormor, nu far jag uppåt,
jag ligger på en sky; men jag är inte rädd alls, jag
hissnar inte, mormor.”

Med dessa ord, som i afbrutna satser uttalades,
böjde hon ner sitt lilla trötta hufvud och slumrade in
i den gamlas armar.

”Hon är död!” sade mormodren och andades mot
barnets blånade mun och lade sin hand på det lilla
sammanfallna bröstet! ”Herren gaf och Herren tog;
välsignadt vare Herrans namn.”

Den lilla blyertsteckningen hade hon rifvit ur
boken, den låg sammanrullad i den magra handen. ”Den
skall du få behålla, den skall du få ta med dig.”

När gubben Stolt kom upp till Skogstorpet — ty
han gjorde hvarje dag sina besök hos gamla mormor
och flickan — stod han länge tyst framför sängen, der
hon låg hvit och leende som en engel af marmor;
slutligen strök han med sin grofva hand, som han var

van, håret ur barnets panna och sade: ”Du skall få

dig en grann kista. Gamle Stolten har lofvat det och
du skall inte, när vi råkas, kunna säga: Stolten
narrade mig.”

Påföljande söndag, bittida i ottan, stod Anders
och Stolten tillreds att bära den lilla kistan till
kyrkan. Elden fladdrade lustigt i spiseln och sken på

Stoltens mästerverk. ”Ser du”, sade han till Anders,
”hon är gul målad med finmalen åckra; men si, här
på fotändan står der en ros, en liten ros var hon i
helsans dagar; men här vid hufvudet står en rad
stjer-nor; de betyda att hon är hos Gud, som bor uppe
ibland stjernor och måne och solen.”

”Hon kan inte förebrå mig något; det är en grann
kista, just en sådan hon bestälde åt sig.”

De bägge männen gingo tysta, bärande den lätta
bördan öfver berg och mossa, genom skog och mark;
men när de kommo fram till kyrkovärdens gård,
stannade Stolten och sade:

”Vet du hvad, Anders. Vi gå omkring hans egor”,
och de gingo krokvägen omkring den rika mannens
gård.

Snart hvilade hon i jorden. Snön yrade omkring

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:00:06 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/altartafla/0096.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free