- Project Runeberg -  Altartaflan : Genremålning /
95

(1891) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En vördnadsvärd ålderdom

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

”Hm, så tala om en historia då; har du inte hört
något nytt?”

”Jo, det var sant; bokhållare Martinsson här midt
öfver.”

”Den der med linhåret och de rödspruckna
händerna?”

”Ja, just han, som står inne i fläskboden.”

”Nå, hvad är det med honom?”

”Jo, han är i dessa dar förlofvad med en så
vacker, vacker flicka, att landtrådet just skulle se henne."
”Säger du det? Ar hon väl växt?”

”Ja, det är säkert det; hon har varit figurantska.”’
”Hm, och heter?”

”Mamsell Linderklint.”

”Jaså, ja, den känner Gabriel bestämdt; jag tycker
mig minnas, att Gabriel talat om — hur var det igen?”
”Mamsell Linderklint.”

”Jaha, Linderklint, vacker flicka och figurantska

— hm — jag gratulerar lilla bokhållaren, ha ha ha;,
men gör det väl inte för intet. Äktenskapet är ett
heligt ting och min lille bokhållare får väl en liten rund
summa att köpa ost och fläsk för, om han gör henne
till en ärlig hustru.”

”Nu kommer brukspatron Birklin med sin unga
fru — det var ett vackert ekipage.”

”Jaså, nyttjar han hög hatt?”

”Ja.”

”Det kan han behöfva; en dum karl, Josef, som
har ett vackert bruk att gömma sin skatt på och
ändå lefva i Stockholm hvar vinter och kastar sig i
ulfvaklor. Frun är mycket firad — hm, då vet man
hvad klockan är slagen, och den dumma mannen
finner sig outsägligt smickrad af hedren, som tillfogas
hans hus, ha ha ha, det är en beskedlig man.
Gabriel känner honom nog och historien också —
Gabriel vet allting i den vägen. Gabriel är en qvick
och snäll gosse, precis som han vore min egen sonr
ha ha, precis.”

”Åja, lifligheten ligger i slägten”, yttrade
betjenten och småskrattade. ”Landtrådets bror var väl inte
stort heligare än landtrådet sjelf.”

”Salig bror min? Heligare, sa’du? Jo, det skall

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:00:06 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/altartafla/0099.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free