Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En vördnadsvärd ålderdom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
du se; jo, både han och hans hustru voro riktiga
hernhutare, läste och sjöngo dagen i ända; men de
dogo tidigt och Gabriel blef som en annan menniska,
en qvick och liflig gosse, Gabriel.”
”Nå, ser man på fru Stjernros från Malma; ber
ödmjukast, ser något ut; det bär af som’ hin håken,
med kusk i björnskinnsmössa och livré.”
Fru Stjernros, jaså, den der lilla fröken von
Felsen för detta; en rätt vacker och näpen figur. Såg
du någonsin hennes man i lifstiden?
”Nej, herr tandtråd.”
”Hm. en beskedlig blek karl, mycket sjuklig —
det är hans son, den der hyggliga fänriken, som
är adjutant hos general — general, — minsann jag mins
hvad han heter, vi ha så godt om generaler — och en
dotter hade han också — hm; men så gifte han om sig.”
”Ja, då hade han god smak.”
”Säger du det? Jo jo, men han trodde att han
skulle få en mor åt barnen, derpå bedrog han sig.
Hon stälde sig så bra, vet du, hos hans första fru, att
hon på sin dödssäng bad henne gifta sig med
Teodora — och så gick det, hm, hon ville ha en man.
— Vet du, hvarför unga koketter gifta sig med gubbar?”
”Nej, herr landtråd.”
”Jo si, det är detsamma som då en lösdrifvare
skaffar sig laga försvar, ha ha ha; tycker du inte det?
Laga försvar, ha ha ha. — Tror du att jag värmt
foten nog ännu? Jag tror du kan vira in den i
flanell och sedan rulla fram mig sjelf till fönstret; du
ser ingenting du och känner ingen menniska.”
Det skedde som landtrådet befalde och snart satt
han sjelf på utkik vid fönstret, der han drog i
reflek-tionsspegeln fram och åter för att se upp och nedåt
gatan; han gjorde sina små i hans stil sinnrika
anmärkningar öfver de som passerade och visade ut
betjenten för att få i ro meditera öfver menniskorna,
deras gång eller deras ekipager.
Efter några ögonblick kom kongl, sekreteraren
Gabriel Ljungsköld; det var en man af ungefär
trettio års ålder, med ett blekt, något skrynkligt och
förfallet ansigte, med hängande pås-kinder och ett par
lika ljusa ögon och lika bågformiga ögonbryn som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
