- Project Runeberg -  Altartaflan : Genremålning /
100

(1891) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En vördnadsvärd ålderdom

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

samt hennes; der fins dessutom några och tretti torp,
stora skogar och del i tre grufvor.”

”Det var ingen dum plan. Du bjuder väl ut din
gamle onkel, när du får allt det der och har vildt
och krumgädda åt honom.”

”Men onkel må tro att hon inte är lätt att få.
Hon kurtiseras alldeles obarmhertigt och tyckes ej
vilja fästa sig vid någon. Hon vill se hela verlden
för sina fötter.”

”Jaså — hm, gör henne jaloux, det tar på
sådant folk. Då göra de alltid så många försök att
de slutligen fastna. De göra som laxen i strömmen,
de hoppa och hoppa, till dess de kommit inom
gill-ret.”

”Onkel är ett snille i den vägen, det rådet
följer jag.”

”Du kan alltid hitta på någon, ja, gör som jag
sagt, gör henne jaloux, det är rätt roligt och går
galant för sig — pröbatum est. — Till exempel, hur
gammal är fröken Stjernros? Hon tecknade sig bra
för några år sedan.”

”Jo, det är en rätt vacker flicka, fastän hon ej är
af mitt folk; hon ser ut som Gellerts moraliska
föreläsningar i en blomsterkorg.”

”Är hon vacker? Nåja, då kan du ge dig hin på
att hon är den rätta; kurtisera henne; men stöt dig
inte med mamma, visa henne tvärtom vördnad. —
Du kan inte tro livad unga mammor bli hjertnupna,
då man visar dem vördnad och kurtiserar dottren.
Då skall du märka hon lägger ut sina krokar, och
när du ser att hon är riktigt handfallen, så knip du
bort både bete och ref — och hon är fast —
proba-tum est i min ungdom.”

”Onkel är erfaren”, sade Gabriel med ett
smickrande skratt. ”Onkel känner alla genvägarne till ett
fruntimmers hjerta.”

”Och gångstigarne, jo”, - skrattade onkel. ”Ingen
vet ormars väg på helleberget eller en ung mans väg
till ena pigo, ha ha ha, men jag var alltför erfaren
att sätta någon tro och lit till qvinnan, som är ett
vanskligt ting, Gabriel, ett vanskligt ting; tro och
lof-ven; pah! det finnes inte.”

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:00:06 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/altartafla/0104.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free