Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En vördnadsvärd ålderdom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Vet du hvad, jag kan bli rasande på denne
La-fontain med hans dygderika qvinnor. Karlen måtte
vara en skolfux, som aldrig sett sig om i verlden, och
som har hängt med näsan öfver böcker i alla sina
dagar; det fins intet något slags folk, som fastare
tror på qvinnodygden än just sådana skolfuxar —
annat är det med oss, Gabriel.”
”Ja gudi lof, så romantisk är jag inte. Jag är
helt praktisk och ser verlden sådan den är.”
”Men, det gör du rätt i, Gabriel; men — men
det händer ibland att de äro mycket envisa, hm,
nämligen folk, som fått uppfostran, de ha sina
besynnerligheter ibland, hm, — de begå ibland dumheter, så
att en annan syndare kan må illa deraf, så länge han
lefver. — Hör på, Gabriel! Tror du verkligen att hin
onde finnes till, eller tror du, apropos, att det är ett
påhitt af presterskapet?”
”Det senare, onkel, man har nog förargelse af det
man gör sjelf, så att det behöfs ingen sådan der
erke-pappa, som gör det värre.”
”Hm, men ser du, ibland så gnager det liten smula
synnerligast om nätterna; jag har ibland trott att det
var samvetet, men jag tror ibland att det är
matsmältningen, som är i oordning.”
”Nå, hvad är det dä för stora saker, som gräma
min goda onkel?”
”Åh just ingenting, det ligger väl egentligen icke
så mycket i hjertat som i magen, som jag sagt. Denna
gemena hafresoppan qvacklar upp mig, så att jag
riktigt känner ånger, åja liksom en smula, inte mycket,
förstår du, ty jag är en man likväl och tror inte på
skråck.”
”Det är väl ett litet ungdoms äfventyr, kan jag
tro”, sade kongl, sektern och plirade med de ljusa
ögonen.
”Åh inte så heller, hm, jag var hela fyratio åren;
det är väl bara en femton sexton år sedan, hm, en
dum historia, som jag kunnat låta bli; men si det
var så min vana.”
”Och händelsen var?”
”Händelsen, åh, den är kuriös nog. Tag hit ett
glas oblandad madera; jag ger dieten på båten,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
