- Project Runeberg -  Altartaflan : Genremålning /
104

(1891) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En vördnadsvärd ålderdom

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

nej, bevars, det hade varit alltför naturligt — nej

— hvad tycker du? Det uppenbarade sig här i
Stockholm en ung herre, som kallade sig Danieli,
han var — en obskur person; men som dansade som
en Vertris — han var handlande här i staden och
dansade på en börsbal med fröken Athalie.”

”De der herrarne äro djerfva af sig och se, han
kurtiserade henne — hm, hon blef kär — ja, hon blef
verkligen kär i den der bodknodden, ha ha ha, hvad
tyckes? Han skulle dock varit en ganska intressant
karl, det sade äfven hans ovänner; men hvad tycks?
Var det ej besynnerligt?”

”Åh, sådant händer understundom i alla land”,
skrattade Gabriel.

Ӂjo, det vet jag nog, men ser du, det stannade
ej vid en vanlig amuretts, det kunde förlåtas henne;
nej du! hon — — ”

”Hon gifte sig väl ej med honom heller?”

”Jo — det var just händelsen det; en vacker dag
var fröken Athalie försvunnen och vid närmare
forskning befans det, att dansören, grosshandlaren, rest ur
landet och fröken Athalie med honom; det blef en
uppståndelse, hela staden blef som i uppror, i hvarenda
cirkel talade man ej om annat än fröken Athalie och
herr Bernhard Danieli.”

"Man beklagade hennes olyckliga passion,
slägten förbannade henne och lille kammarjunkaren
be-gaf sig från hofvet och blef liksom underlig till mods;
nu reser han omkring till sina vänner, men bor
eljest här i Stockholm, har jag hört; det var första
akten, Gabriel; nu är en entreakt, vi dricka ett glas på
saken.”

”Historien tyckes inveckla sig, det vore ett
ämne, som kunde skrifvas en hel roman om, min bäste
onkel, men ännu tyckes dock ni ej vara
hufvudper-sonen.”

”Vänta bara, Gabriel! det kommer, det kommer”,
yttrade onkel och tömde sitt glas; ”vet du, oblandad
madera är något annat än den der hafresoppan —
man behöfver blott lefva och få äta och dricka som
en menniska, så blir man inte så hjertnupen af sig;

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:00:06 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/altartafla/0108.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free