- Project Runeberg -  Altartaflan : Genremålning /
105

(1891) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En vördnadsvärd ålderdom

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

också har det alltid förefallit mig att alla de, som taga
lifvet känsligt och se det i sina mörka sidor, hafva
ondt om mat och drick — den der stackaren Lidner,
visst var det af svält han var så öm om Spastara,
ha, ha, ha, inte så? Gabriel?”

”Inte hade han skrifvit detta stycke strax efter
en så delikat frukost som denna”, svarade brorsonen.
”Men nu är väl entreakten slut, publiken börjar bli
otålig.”

”Hå hå, får väl vänta en smula, till dess
regissören tuggat ur munnen; tycker du inte att jag har en
god aptit.”

”Jo, så grundlig, som om onkel vore en
adertonårig kadett, som föresatt sig att ”äta läns.”

”Ha ha ha, nu kommer andra akten.”

”Jo, ser du, den der Danieli var en skurk, ett
mau-vais sujet och sedan de några år lefvat tillsammans i
fattigdom i någon vrå, jag tror i Petersburg, så
rymde han för andra gången från hustru och barn
och —"

”Det är något kuriöst, Gabriel, att folk, som det
gått olyckligt, kunna ändå beständigt längta hem och
begifva sig dit, när de kunna.”

”Hm, fru Danieli kom tillbaka, fastän hennes
stolthet nekade henne att någonsin låta sin slägt veta
derom; hon hade en stolt själ, Gabriel, en riktigt
adlig-själ, fastän hon dummade sig och gifte sig med den
skurken.”

”Emellertid gick jag den tiden och snokade
öfver allt och gjorde bekantskaper med kreti och pleti

— ha ha ha, det var så mitt sätt, och huru jag en
dag gick derute i smygarne på söder, så fick jag i
ett fönster se ett vackert ansigte; jag stannade, smög
omkring och se, rjiin fröken Athalie satt der lifs
lefvande.”

Kunde det vara hon? Omöjligt; men fysionomien
var värd att närmare beskåda.”

”Jag gick in och stod inom några minuter
framför den vackra qvinnan, som förskräckt ser upp och
bleknade som ett lik. Hvad tycks, det var Athalie
Gyllenörn. Jag var dock ej riktigt säker; men hon

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:00:06 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/altartafla/0109.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free