- Project Runeberg -  Altartaflan : Genremålning /
108

(1891) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En vördnadsvärd ålderdom

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

”Visst förstår jag att det endast är inbillning och
att hypokondrien kommer från magen, — men ser du,
det är liksom jag skulle ha del i hennes död. — Inte
behöfde hon hoppa i sjön för min skull? Inte bad
eller tvingade jag henne dertill? Det var ju tydligen
en galenskap af henne? En raptus som ibland
kommer på fruntimmer? Eller hvad säger du?”

”Aja, i det fallet tycker jag att onkel kan vara
lugn; hvem kan rå för att menniskor bära sig dumt
åt och fatta en sak från rasande sida.”

”Åja, det går väl an med sjelfva den saken,
Gabriel, men se hon var, oaktadt sitt fall, icke någon
simpel menniska, en pigslänga eller sådan en, utan
en menniska af börd, en bildad person och det är
just det som förefaller mig svårast af allt. — Ser du,
det är rasande skilnad mellan riktigt folk, som äro
komne af folk, och simpelt folk; det är inte bara
fördom — jag bar mig inte ridderligt åt, Gabriel? Nej,
det ser jag nog och — ja, det är detsamma, inte
är jag någon sirapskärring; men visst förefaller det
mig litet hårdt ibland, att jag blir gammal och inte
kan ha så långt igen — för si jag har lefvat mycket,
men lefvat fort — hm, inte är jag skrockfull; men
att dö är ändå allvar, Gabriel — man gör det inte
två gånger — och derför så” — — —

”Onkel har alltför mycken känslighet”, yttrade
Gabriel, ”det kommer af sjukdomen, det blir bättre
till våren.”

”Åja, det har jag också märkt, att då det är
varmt i luften och ljust om nätterna, så är det bättre”,
sade onkeln.

”Han är vid sorgbundet humör, gubben”, yttrade
Gabriel till Josef, då han passerade betjentrummet för
att gå; ”han måtte inte sofva godt om nätterna?”
”Nej, det skall vår Herre veta, att man får slita
som en hund här — och gaf han inte drickspengar,
så ginge jag min väg — eld på ljuset midt om
natten och så måste jag upp och sitta hela timmar och
tala om historier för landtrådet, den ena befängdare
än den andra; men slutligen så blir det bra igen och
landtrådet somnar. Så der kan det gå två, tre gån-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:00:06 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/altartafla/0112.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free