- Project Runeberg -  Altartaflan : Genremålning /
113

(1891) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Patronessan 1 Stockholm

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

”Hvar finner ni sådane, bäste kungl. sekter?”
inföll patronessan, som ej fördrog att någon fästade sin
uppmärksamhet på Emilia — ”en vän, nu förtiden,
är en fågel foenix.”

”Kan ni, min nådiga, säga det, då ni har en hel
volier full af vänner”, sade Gabriel med ett artigt
smålöje; ”jag kanske skulle kunna klaga på ödet; men
jag gör det ej; ty jag äger dock (med ett ögonkast
på Emilia) några få sanna vänner, och fröken och jag
äger en gemensamt, är det ej så?”

”Jo, det är verkligen sant.”

”Hvem då, mitt herrskap? Jag trodde knappt att
ni kände hvarandra — och redan ha’n I
gemensamma’ vänner. Kammarjunkaren kanske?” tilläde hon
med ett ironiskt skratt.

”Nej, min bror Carl, mamma!” sade Emilia
glädtigt. ”Han har blifvit utnämnd till kapten, säger
kungl. sektern.”

”Ja, jag såg det uppe i kabinettet i dag; Hans
Majestät har i de nådiga general-orderna uttryckt sig
mycket nådigt öfver kapten Stjernros.”

”Vi få se att vår käre Carl kommer hem som
general till slut”, yttrade patronessan med en
försmädlig krökning af öfverläppen. ”Vår konung har
urskiljning och är dessutom en hjelte. Carl den XIl:s
pistoler äro ju till och med ute i fält och afskjutna;
kanske vår kapten vågade att låta dem smälla — det
är inte narri att skjuta af sjelfva Carl den XII:s
pistoler.”

Emilia slog ner ögonen; det kändes liksom tårar
af förolämpad slägtkärlek ville stiga fram ur
ögonvrårna; men hon beherskade sig.

Patronessan gick, men kastade en stickande blick
på flickan.

”Ni förlåter väl mig, som vidrörde detta ämne”,
sade Gabriel. ”Jag älskar er bror så mycket och kan
ej, som er sköna mor, raljera öfver hans lycka; men
min fröken, huru finner ni Stockholm? Det var likväl
annat i Gustaf den tredjes dagar, spektakler,
maskerader, — det var helt annat än nu, då fäderneslandets
heliga sak, att ej säga mensklighetens, bjuder vår

Altarlaflan. 8

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:00:06 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/altartafla/0117.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free