- Project Runeberg -  Altartaflan : Genremålning /
116

(1891) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Patronessan 1 Stockholm

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

smålog sorgset, Stefania fick skåda in i himlen, i en
manlig, ädel själ, der kärleken för det sköna glöder —
”han är en varm yngling, der fins renhet i känslan,

— en spänstig ynglingasjäl, — så är den friska
stängeln alltid spänstig, men då den vissnar, mjuknar den
och lik en kall, hal orm slingrar den vissnade själen
sig fram och andas gift på de friska, att de också må
vissna; det orena vill smutsa allt; det döda vill
förgöra allt; men det ädla vill höja allt och kasta till och
med sin rena dager på det usla att det ser mindre
uselt ut. Så målar konstnärn tiggarens trasor, så att
de icke stöta ögat.”

Patronessan på sitt rum sysselsatte sig med helt
andra tankar.

”Om jag icke varit så enfaldig att gifta mig med
Stjernros, hade jag vetat att morbrors testamente icke
varit underskrifvet och riktigt, hade jag aldrig gått in
på att bli styfmor åt två barn, isynnerhet flickan. —
Jag hade varit fri från henne, kunnat göra hvad jag
behagar utan att ha ett par mörkblå ögon, som
spionera på mig och ordentligen predika lagen, då de se
på mig.”

”Detta skulle jag göra och jag som ansåg mig
handla så klokt, då jag stälde mig in med det våpet,
salig menniskan, Emilias heliga mamma, så att hon i
sin dödsstund gaf sin man det rådet att fria till mig.
(Knyter handen). Hade jag vetat, då den tråkiga
menniskan kom och sade: Fröken, vill ni bli mina barns
mor? Hade jag vetat att jag inom året skulle få ärfva
Malma bruk — jag skulle visat honom vintervägen den
eländiga, tråkiga, moraliska, hederliga, ha ha ha,
sjuklingen, som led af för stort hjerta och sörjde sin salig
hustru — ha ha ha; nå väl, den fick han då snart
råka; men mig lemnade han sin dotter qvar; o, det
kostar på.”

”Det går inte an”, återtog hon, ”att trycka ner
hennes mod alltför häftigt; man kunde tro att jag i
henne fruktade en rival — hon, en stackars utfattig
fröken, som lefver på min godhet; men så modig hon
är — och så intressant; det kan ej komma från annat

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:00:06 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/altartafla/0120.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free