- Project Runeberg -  Altartaflan : Genremålning /
124

(1891) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1808

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

icke, utan tre eller trettio millioner låta afrätta en
trogen vän, en som sökt rädda dem ur eländet —
och säga: stackars karl, han var värd ett bättre öde,

låt oss dricka ett glas till hans minne, och teckna

hans namn i historien; en efterverld skall tacka honom

— vi för vår del — (om de talade uppriktigt, så sade

de det) — vi för vår del äro för stora krukor att

göra hvarken det ena eller andra.”

”Sådan är verlden, och man skulle ändå vara
dum nog att uppoffra sig. — Nej — nej, tack vare
försigtigheten, tack vare klokheten, slugheten, som är
större och mäktigare än snillet, tack vare ett kallt
hjerta, som ej begår slika dumheter, som det varma
gör — tack vare allt detta; man står orubblig.”

”Hvem är det?” frågade han betjenten, som kom in.

rDet är landtrådet Ljungsköld med sin brorson
kunglig sektern.”

”Låt dem komma in.”

”Ett par ganska användbara personer”, sade
regeringsrådet vid sig sjelf.

”God dag, min heders bror”, yttrade landtrådet;
”denna här elaka gikten har hållit mig inne i hela
tre veckorna, nu är jag, Gudi vare tack, bättre igen.

— Bror förlåter att jag har sko på ena foten; der är
en tå, min bror, som är så öm, så öm som, ha ha
ha, en kammarjungfrus hjerta, höll jag — ha ha ha

— på att säga.”

”Du är alltid lika glad och lycklig, nu som
fordom, under vår tid i Pommern, kära bror, min gamle
ungdomsvän”, yttrade regeringsrådet med ett
förbindligt leende, som ofantligt vanstälde hans sträfva drag.

— ”Välkomna, mina vänner, sitten ner hos mig och
fördrifven en stund i min enslighet; hvad nytt i
staden?”

”Åh, förskräckligt mycket, vi skola mangrant tåga
mot ryssarne, ett landtvärn skall skrifvas ut — åja,
bror vet allt det der, ha ha ha, bror har sitt finger
med i spelet.”

”Jag — nej, vid Gud, min bror”, svarade
regeringsrådet, med allvar i minen; ”det är besynnerligt,
hvad man i våra oroliga och osäkra tider letar efter
driffjedrar. Eljest kunde väl ingen komma att tänka

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:00:06 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/altartafla/0128.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free