- Project Runeberg -  Altartaflan : Genremålning /
132

(1891) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1808 - Embarkering

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

som ligger som en enda töm på alla, gå de ej i spann.
— Ha, ha ha, en annan sak med upplyst folk som
du och jag, som gå bredvid och inte behöfva dra
lasset; vi behöfva också icke något religiöst betsel,
ha ha. Vi äro filosofer och aptera vår religion efter
som vi tycka. — En tror ett, en annan ett annat och
allihop äro godt och hederligt folk, så länge det kan
vara nyttigt. Det är bara när man blir pjunkig och
klen man börjar grubbla; då man får dålig mat och
dålig dryck. — Ha ha ha, om jag vore dagsverkskarl
och åt gröt och dricka året om, finge jag en
syndaånger som vore faslig; nu är jag frisk och känner ej
till en smula. Det är en lycka att vara af ett lätt
humör, ha ha ha.”

”Ja, det har onkel också.”

”Ja visst, Gabriel, och det kommer sig deraf att
jag öfvergifvit två slags diet, den lekamliga dieten,
som skall vara så bra för kroppen, att äta och dricka
i små portioner och hålla en viss ordning i mat och
dryck, sofva och vaka; den moraliska som går derpå
ut att ha principer och strängt hålla sig vid dem. —
Det är två slags diet, hvilka doktorerna och presterna
prenta i folk; bägge två har jag gifvit på båten. Jag
har ätit det som smakat mig och gjort det som roat
mig — det har varit min diet.”

*


Embarkering.



”Krigarens ära!” Hela historien genljuder af detta
ord. Hvarje proklamation hvilar ytterst på denna
förutsättning — och likväl huru bortblandad, huru
glömd är ej krigarens korta, dyrbara, bländande ära!
Vore ej fosterlandskänslan, vore ej troheten och
kärleken till kung och hem en mäktig sporre, skulle
krigarens ära ej locka många.

Det beror på en rapport, på motsägande
berättare, om krigaren skall bli glömd eller ärad, äfven då
han segrar. Faller han öfvervunnen, då sänker folket

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:00:06 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/altartafla/0136.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free