- Project Runeberg -  Altartaflan : Genremålning /
133

(1891) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Embarkering

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

liksom fordom på cirkus tummen och dömer den
sårade gladiatorn till döden och fienderna håna hans
sista ansträngningar, liksom barnen skratta, då de se
en fisk spritta fastnad i nätet.

Det finnes hlott ett, som belönar krigaren och
detta är ej tapperhetsmedaljen, icke ordnarne som
pryda bröstet, ej berömmet i bulletinerna; men det
är inom bröstet den stolta sjelfkänslan att med gladt
mod, utan fruktan och utan förebråelser hafva vågat
lifvet för det, som han ansåg för rätt och sant. Det
är i sanning någonting beundransvärdt detta envisa,
detta för alla betraktelser oåtkomliga mod, som
kämpar äfven då hoppet är ute och som lyder äfven der
det är klart, att man använder de höga, de heliga
moraliska krafterna, utan ändamål.

Ett sådant skådespel gaf dock den finska armén
under 1808 års krig. Den segrade, den kämpade för
hvarje fots bredd af sitt fädernesland; men gick dock
baklänges på befallning, såg huru blodet blifvit spildt
förgäfves — alltid förgäfves, huru själen spänt sina
ädlaste krafter blott för att förlamas af maktbud, utan
sammanhållning och plan.

Finnarne voro 1808 danaider, som beständigt
fyl-de dårskapens såll med sitt hjertblod och ej tröttnade,
förr än de ej mera kunde låta det falla ner och dricka
in i fosterjorden.

Sverige deremot skickade sin ungdom till hjelp.
Det offrade det käraste det hade, utan att knota —
men förgäfves. Denna ungdom fick ej en gång mäta
sina krafter med fienden. Den eländiga småaktigheten,
förvirringen som alltid griper små själar, när de vilja
spela stora, förstörde allt, och Sveriges ungdom måste
falla strådöden, utan ens skenet af ära, utan ens
detta svaga skimmer af segerlycka, som breder sig
öfver ett slagfält och öfver de slagnes bleka
anletsdrag.

Det så kallade landtvärnet tågade ut; men
bortrycktes till största delen på skärgårdsflottan, under
dess olycksaliga irrfärder utmed våra och Finlands
kuster. Det voro färder inom Östersjön, som liknade
dem, som beskrifvas i ^Eneiden, med undantag af se-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:00:06 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/altartafla/0137.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free