- Project Runeberg -  Altartaflan : Genremålning /
135

(1891) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Embarkering

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

bredvid talade om kriget, om utskrifningar, gälder,
skulder och eländen och att kungen sett en hvit häst,
att marschen till Narva låtit höra sig midnattstid
inne i Carolinska grafven, liksom på afstånd, och att
en jernbärare mött en hvit fru i jernvågen — allt
sådane berättelser och skräcksagor som sprida sig
bland folket, då det tycker, att de jordiska makterna
handla så, att det rent af är nödvändigt att något
öfvernaturligt måste hända för att bringa sakerna i
skick.

Under alla dessa rykten hade Johanna ej sett
hvarken sin bror, målaren, eller sin fästman; bägge
hade uteblifvit i åtta dagar, och då Johanna en gång
skickat sin granne, den der madamen, på
rekognose-ring, hade denna ej medfört någon annan upplysning
än att herr Berndtson varit ute — och ute — och
evigt detsamma ”ute”.

Den goda flickan var ledsen, i sin själ bedröfvad,
hon visste ej hvarför. Emellertid är det en vanlig
sak, att då en schal ser ledsam ut på ena sidan, tar
man honom afvigt, och då man är ledsen utan att sörja,
vänder man om ledsnaden, så att den framstår som
förargelse; det är ändå en variation; ty förargelse är
ingenting annat än en ut- och invänd ledsnad.

Johanna hade derföre föresatt sig att vara ond
på en af de frånvarande herrarne.

"Det är besynnerligt med bror min”, mumlade
hon för sig sjelf, -med en spotsk dragning på de
rosiga läpparne, ”att han bevars inte kan hinna att gå
hit upp; han har annat att göra, så att han
inte.tän-ker på mig? — Ja, sådane äro alltid de der karlarne,

— om de äro bröder, är det värre än annars. — Hm,
det skall han betala, det skall han se. Och Gustaf
se’n, det är då rent af dåligt af honom, som är min
egen förlofvade fästman, att inte komma hit. Sjuk är
han inte, ty då hade han nog skickat hit för att få
af den goda vinsoppan, som jag en gång kokte åt
honom; körsbär, russin, liten smula sagogryn och så
renskt vin — jo, jag tackar! Det kan gå an för en
urmakare.”

Flickan teg en lång stund, ändtligen började hon
å nyo.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:00:06 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/altartafla/0139.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free