Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Embarkering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Jag tycker liksom de bägge skulle komma; de
skola se hvem de stungit hafva”, tilläde hon med
tragikomiskt allvar; ”Gustaf kommer in, ha ha, så
andtruten, han springer alltid upp för trapporna och
skadar bestämdt bröstet — han kommer; då sitter jag
så här och ser på min söm; god afton, Johanna lilla
— hm. jag svarar — god qväll.”
”Är du ledsen?”
”Åh, det måtte du bry dig om. — Men Johanna,
är du ond? Nej bevars, alldeles intet.”
”Då blir han ängslig och slår sig ner på stolen
der och vill klappa mig. Då flyttar jag mig undan;
då blir han riktigt ängslig, stackars menniska, och så
vill han riktigt se mig in i ögonen; men se, det aktar
jag mig för. — Då ber han, då bedyrar han, att han haft
så brådtom, så brådtom, att kungen skulle ha ett ur
för att veta hvad klockan är slagen. Vår Gustaf
Adolf, säger bror min, vet inte den saken — och så,
när min herr fästman är mjuk, riktigt mjuk och
beskedlig, då kan jag inte hålla mig för skratt längre
utan gör narr af honom och hans ängslan. Herre
Gud, hvad jag sen skall plåga honom.”
”Ett allvarsamt ord, lilla Johanna”, — ha ha ha,
men tala då ett allvarsamt ord, säger han den
beskedliga menniskan, för si han är så fasligt
allvarsam han. Han håller af mig riktigt på allvar och
jag honom; men si, jag skall bota honom, så att
han nog helsar på ordentligt som fästmän skola —
ordentligt vissa timmar i veckan skola de sucka och
bedja.”
Dessa tankar voro så bestämda, att hon nickade
med hufvudet och riktigt föresatte sig att spela sin
roll först af den obevekliga och sedan af den satiriska
sköna; två roller, som, om de spelas väl, äro en
ordentlig olycka för en ung, förälskad man; ty om en
skön flickas lilla vrede icke kan krossa, så är det
bestämdt, att man blir tillintetgjord, då hon afslår allt
med löje; man kommer då i en ställning, som närmast
liknar den, då man i halkan oupphörligen hotas att
falla och slutligen verkligen gör det.
Dessa älskliga hämdplaner, hvilka, som alltid är
händelsen med goda menniskor, endast äro en slags
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
