- Project Runeberg -  Altartaflan : Genremålning /
145

(1891) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Syster Elisabet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

från Finland med vigtiga depescher; emellertid blef
jag först inkallad. Finland fick vara så länge.”

”Der stod jag nu inför hans majestät, som i
mycket högtidlig ton frågade mig:”

”Känner ni fältprosten G.?”

”Ja, från min barndom.”

”Ni vet således att han har en högre begåfning,
sådan som fordom förunnades de helige profeterna
och apostlarne på pingstdagen.”

”Ja, ers majestät, han har alltid haft en egen

siareförmåga, en blick in i det fördolda.”

”Man kan då ha full tillit till hans uppgifter”,

sade Gustaf Adolf, ”en konung har att fordra sådana

af sina undersåtar. — Det var riktigt synd”, tilläde
Gabriel, ”att se, huru ett drag af djup smärta spelade
öfver hans ansigte, när han yttrade dessa ord.”

”Jag tänkte vid mig sjelf: jo jo men, det vore
på sin plats just nu. Ja, svarade jag, det kan jag

på min undersåtliga tro bedyra och, om så fordras,
beediga.

”Han smålog. Jag tror er ändå, utan er ed, med
en sådan får man ej skämta.”

”Ser, onkel, jag var på vippen att dumma mig,
men det gick ändå bra.71

”Farväl med er, jag skall i dag låta utfärda för
er en fullmakt att vara vår kammarherre.”

”Nu var det’ turen för mig att bli förtjust; jag
gjorde .min af att böja knä; men kungen kastade en
sträng blick på mig och sade: kom ihåg, kammarherre
Ljungsköld, att man ej böjer knä för någon annan
än Gud.”

”Jag bugade mig djupt.”

”Ni känner folkets tänkesätt”, yttrade han kort.
”Ja, ers majestät, jag hoppas att känna dem i
grund.”

”Man är således villig att gå mina konungsliga
omsorger till mötes? Tala ut, kammarherre Ljungsköld!
Tala sanning. Jag befaller er att tala sanning.”

”Ers majestät, folket täflar i underdånigt nit, i
synnerhet allmogen, som aldrig kan glömma de visa,
landsfaderliga författningarne till landtbrukets
förkofran, hvilka eders majestät skänkt sitt tacksamma land;

Altartajlan. 10

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:00:06 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/altartafla/0149.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free