- Project Runeberg -  Altartaflan : Genremålning /
146

(1891) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Syster Elisabet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

allmogen skyndar i ädel täflan att låta sina söner träda
in bland eders majestäts trogna krigare.”

”Ni har således ej hört någon klagan?”

”Nej, vid Gud, ers majestät, öfver allt jubel öfver
eders majestäts jernvilja; Sverige återser en ny Carl
den tolfte förenad med Gustaf den andre Adolfs
gudsfruktan.”

”Farväl, kammarherre Ljungsköld — och jag
gick.”

”Nå och sen gick kapten Stjernros in; hm, kanske
han sade tvärtemot dig — hm, det vore ett spektakel;
der öfver i Finland lär det vara ett grufligt elände,
brist på allt, stryk af ryssarne hvarenda dag, små
slagsmål — hm, och sjukdomar bland landtvärnet.

— Jag tror vi ta oss ett glas madera. Skål, Gabriel!
min kära kammarherre. — De der bondpojkarne dö
som flugor och en hel mängd äro knappt döda, innan
de begrafvas; det måtte, ha ha ha, vara en tråkig
situation att så der i lefvande lifvet vräkas ner i en
graf — ha ha ha, måtte vara kuriöst. Skål, Gabriel.

— Hör på, du, det var ett stort spektakel der vid
Sandö. Hm, det var allt skada på Jönsson, det var
en duktig karl.”

”Ja, mycket’ tapper och förvägen”, yttrade
Gabriel, tömmande sitt glas. ”Har onkel hört hans
sista ord?”

”Nej, Gabriel, det var roligt; nå, hvad sade han?”
”Jo, han var svårt sårad och låg och vred sig i
sina plågor.”

”.Jo jo, sådant vet jag af, när gikten sätter till”,
yttrade onkel Seth.

”Nå, men han mattades af och kände att döden
nalkades; då knäppte han ihop sina händer och sade:
”Olof Gronstedt, jag instämmer dig inför Guds eviga
domstol att stå till svars för mina plågor och så många
tappra mäns lif, som i dag blifvit skjutne af svenska
kulor från svenska skepp.”

”Hu! Gabriel, det var ändå ruskigt, en ordentlig
instämning till Guds domstol — det är ändå ruskigt.”
Ӂh, det var redan i Augusti och nu ha vi
November”, anmärkte Gabriel. ”Man skall inte tala om
snön, som föll i fjol.”

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:00:06 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/altartafla/0150.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free