- Project Runeberg -  Altartaflan : Genremålning /
149

(1891) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Syster Elisabet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

”Åja ja något, han har målat mitt porträtt; men
detta var naturligtvis ej nog här vid lag. Jag talade
med en sådan vänskapens värma om den der karlen,
som om vi varit oskiljaktiga i lif och död.”

”Det slog an, må onkel tro. Min madonna satte
sig midt emot mig, på vederbörlig distans likväl. Hon
var riktigt skön, der hon med de små händerna knäpta
som till bön och de vackra ögonen fästa på min mun,
med ljuf nyfikenhet hörde mina vänskapshistorier om
hennes bror.”

”Jo jo, det var ett bra uppslag, nå?”

”Jag fortsatte länge, hon blef djerfvare, hennes
blyghet försvann, pionrodnaden också — med ett ord,
hon ansåg mig för en af den ärade slägten och skröt
i kapp med mig med sin herr bror, målaren; det var
en duett att skratta ihjäl sig åt.”

”Nå, så långt gick det bra; jag till och med
fattade hennes händer och det tålte hon: då tänkte jag,
nu måste jag apropos göra en kärleksförklaring.”

”Men så snart jag antydt, huru mitt hjerta brann
för henne, ryckte hon handen hastigt tillbaka och steg
upp — hon såg riktigt präktig ut der hon stod.”

”Om ni”, sade hon med eftertryck, ”verkligen är
min brors vän, så behöfver jag ej säga er, att han
och jag hafva samma tänkesätt och att ni således
alldeles förfelat målet.”

”Hvarför det,’ mamsell, kan ni hindra mig att
älska er?”

”Herre”, sade hon, ”det der är min fästmans
porträtt.”

”Er fästman, ni är således förlofvad”, yttrade
jag högst öfverraskad, ”hvem är och hvar är er
fästman?”

”Han är med min bror i Finland.”

”Åh mamsell, då skall jag kanske skaffa er
underrättelser ifrån honom; jag får hvar vecka bref från
krigsteatern. — Jag vill bevisa er att min tillgifvenhet
är alldeles oegennyttig.”

Flickan såg på mig misstroget. — ”Jag tackar
er”, sade hon sakta; ”men edra besök kan jag ej ta
emot.”

”Hvad tycker onkel?”

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:00:06 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/altartafla/0153.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free