- Project Runeberg -  Altartaflan : Genremålning /
152

(1891) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Syster Elisabet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

höfver penningar, mycket penningar, och ser du, tant
Elisabet är inte sjuklig.”

”Nej, hon ser rätt frisk och dugtig ut”, yttrade
Gabriel; ”inte är der mycket att hoppas.”

”Emellertid kan onkel vara lugn; min kurtis för
fröken Emilia har retat mammas jalusi. Denna har
väckt upp hennes koketteri. Den der beskedliga
lagmannen, som var min farligaste rival, är en enkelT
anspråkslös karl. som kan vara bra till man; men
som ej är pikant och intressant. Dessutom låter det
något olika att få heta kammarherrinna eller
lagmanska. Om der finnes två friare, så är det alltid gifvet,
att föräldrarne vilja ha sin dotter till någon sort ”-ska”,
men får flickan sjelf välja, lemnar hon allt på båten
för att få bli ”inna”.

*En fin anmärkning”, skrattade landtrådet; ”nå,
hur låter det nu?”

”Åjo, bra; fröken Emilia är sorgsen och tråkig.
Hennes bror gör det ej bättre; han ser också tråkig
ut och går här och drifver; man vet ej hvarför.
Häromdagen såg jag honom uppe, som sagdt är, på
hofvet; då såg han glad ut; men i går var han
nedslagen.”

”Han ser ut att vara en dugtig karl. Man har
riktigt litet respekt för honom.”

”Emellertid har min enka nu riktigt slagit sig på
att vara ämabel, och jag avancerar försigtigt lik en
sporrhund, då han kryper efter morkullor. Vi nalkas,
jag ser herr lagmannen skjutas undan, vårdslösas en
smula — att han besvärar sin förtjusning; fastän det
begriper han icke sjelf, den goda mannen. Han är
lika glad han — när minan är färdig, slår jag till och
enkan är min, med pengar och allt.”

”Lycka till, Gabriel; då kan man verkligen säga
att du haft tur”, sade onkel Seth.

Så sutto de bägge själafränderna hela dagen
tillsammans och roade sig med oskyldiga samtal.

*


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:00:06 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/altartafla/0156.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free