- Project Runeberg -  Altartaflan : Genremålning /
153

(1891) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En audiens

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

En audiens.



Som Gabriel omtalat för sin farbror, stod kapten
Carl Stjernros i kungens förmak, väntande på audiens,
samma dag som den lycklige ”mannen med
grundsatser” fick namn och heder af kammarherre.

Carl Stjernros var en stark och välbygd figur,
med ett ungdomsfriskt, men dock manligt ansigte och
ett par lågande blå ögon, som nu dystert voro fästa
vid golfvet, liksom han hade velat räkna de inlagda
rutorna; kanske han också gjorde det, ty själen
behöfver att beständigt arbeta, och då man ej har bättre
att göra, räknar man tiljorna i golfvet eller de tryckta
figurerna på tapeten.

Rummet var ej heller gjordt för att väcka glada
känslor. De mörka boisserade väggarne med förgylda
lister, de tunga sidengardinerna med sina ofantliga
toffsar och gipsfigurerna i taket, hvilka tycktes, fastän
de förestälde lyckan och äran, vilja falla ner och
förkrossa allt; detta sammanlagdt med den grå, dimmiga
dagern, som, liksom kämpande mot mörkret, sträfvade
in i rummet, allt gjorde ett ängsligt helt, som hos
lugna menniskor uppväckte en känsla af tråkighet;
men hos lifliga en aning om smärta, om sorger, som,
fastän osedda, likväl smögo sig tysta fram genom de
stora rummen och prasslade igenom gångarne förbi
vakter och drabanter.

Kapten Stjernros kastade sig i en soffa och
fortfor i sina mörka betraktelser, då regeringsrådet
Abelung i full uniform trädde in. Denne man hade varit
hvad man kallar vän till gamla Stjernros och
igenkändes af sonen, som steg upp.

"Nå, se min ädle väns son, Carl Stjernros”, sade
regeringsrådet smickrande och med ett leende, en
riktig fröjd tecknad på de magra anletsdragen.

”Nå, bästa kapten, jag lyckönskar er af allt mitt
hjerta. Kunde ni ändå förstå, min vän, huru mycket
det gläder en gammal man att se sonen af en
ungdomsvän skörda lagrar och vinna ära. — Hans
majestät konungen har de mest nådiga tänkesätt
om er.”

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:00:06 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/altartafla/0157.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free