Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En audiens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Jag har ej gjort mer än min pligt”, yttrade
Stjernros enstafvigt.
”Pligt, ja — det är desto större, som ni, såväl
som edra tappra kamrater, har en svår pligt, den
nämligen att kämpa utan att understödjas; det är i
sanning hårdt”, tilläde regeringsrådet och blickade
Stjernros in i ögonen, ”det är hårdt att våga lif och
blod för en sak, som är förlorad.”
”Förlorad?” frågade kaptenen med blixtrande ögon.
”Så länge en tapper finne lefver, så länge en fotsbredd
af det sköflade landet är qvar, är det vår pligt att ej
anse hoppet förloradt.”
”Ja, unge man”, återtog regeringsrådet, liksom
faderligt och tryckte hans hand, ”allt är förloradt, om
ej hans majestäts ögon öppnas för det fasansfulla i
vår belägenhet; men det sker af litet hvar. — Jag
gläder mig öfver er ädla värma. Tro mig, vår ädle
konung är tillgänglig för sanningens språk; men det
är naturligt”, tilläde regeringsrådet; ”vi skrifkarlar ha
intet att säga i militärärenden. Vi känna blott hvad
landet lider; men som en mor måste hela Sverige
uppoffra allt för att rädda sin ”Aura”. Emellertid
li-cler folket ofantligt, isynnerhet landtvärnet — eller hur,
min goda kapten?”
”Ja, förskräckligt, de äro nakna, utan bröd, utan
vård, utan ordning — allt fattas — de dö som flugor
på lasaretten och förgås af elände på landsvägarne
och på kanonbåtarne.”
”Vet ni hvad, bäste Stjernros, förlåt mig, min
vänskap för fadren och min högaktning för sonen gör
att jag går förbi titeln. Hör på, min bäste, ni är
lycklig nog att hafva på det mest gynnande sätt vara
känd af hans majestät. Ert uppförande berättigar er
dertill. Hvem kan väl glömma den bravur och den
klokhet, som utmärkte er vid W.; hans majestät har
nådigst yttrat sig om er person — med ett ord, ni är
en man, som sjelf har följt krigshändelserna, som sjelf
deltagit i striderna och klädt blodig skjorta för kung
och fosterland — er skall kungen höra.”
”Mig? Jag kan ej hoppas det”, yttrade den unge
kaptenen dystert; ”men om min pligt bjuder det,
sanningen skall jag säga.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
