- Project Runeberg -  Altartaflan : Genremålning /
155

(1891) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En audiens

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

"Rätt så, ädle yngling — ack! bäste Stjernros,
ack! om kungen alltid varit omgifven med sådane män
som ni, redliga, öppna, ädla och bepröfvade i farans
stund —.”

Stjernros slog upp de dystra ögonen och sade
frågande: ”Förlåt, herr regeringsråd, jag hör ej gerna
grannlåter.”

”Oh! förlåt er fars ungdomsvän, om han
öfver-drifver litet; fastän jag verkligen ej vet, hvari
öfver-driften skulle ligga — men likgodt — jag är en
gammal man, sjuklig, kan ej lefva länge, kanske knappt
så länge till dess händelserna utveckla sig. — Ni kan
således finna, att jag kanske vill skynda dem i förväg.

— Hör derföre, bäste vän: tala sanning, endast
sanning, tala livad ert hjerta bjuder er, hvad er kärlek
för kung och folk diktera i ert öra, tala ut och frukta
er inte. — Jag svarar för följderna. Lycklig ni, som
möjligen i elfte timman räddar oss alla.”

Kapten Stjernros satt stilla. Han knappt hörde
hvad den gamle vännen yttrade, men det oaktadt
insög hans själ dessa tankar. ’’Ja”, sade han ändtligen,
”det är ett vigtigt ögonblick; den uttröttade hären
måste draga sig allt längre norr ut. Eländet är
öfver alla gränser — barfotade, halfnakna, uthungrade,
kämpa mina kamrater mot fienderna och mot
klimatet. Skulle jag vara feg nog att i hofvets salar bli
stum och ijuga inför den, som eger att fordra
sanning — der det blir ett förräderi, att ej säga sin
öfvertygelser

”Ädle yngling, låt mig trycka er hand — och min
vän, er far, som nu är deruppe hos Gud, måste med
glädje se ner på en sådan son. — Gud styrke er.”

I detta ögonblick blef kapten Stjernros inkallad.

Regeringsrådet smilade, strök sig 0111 hakan —
och mumlade vid sig sjelf: ”Min sons befordran har
ej gått så fort just. — Hå! det är klart, han är
verkligen sådan att han ej duger; men lön måste han ha

— och om Stjernros ginge undan, så — så är min
son så pass rekommenderad, att han nog blir major

— en ung pojke, hä, det blir lön åt honom och
björ-narne. — Min kassa behöfver försköning — ”

"Så mycket var det att han genom den nya ut-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:00:06 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/altartafla/0159.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free