- Project Runeberg -  Altartaflan : Genremålning /
159

(1891) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En audiens

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

”Er son?”

”Ja, ers majestät; jag vet ej något skäl, hvarföre
min son skulle vilja föra sin far bakom ljuset, i frågor,
som på intet sätt gå inom min sfer och som jag
aldrig nämnt, om icke ers majestäts siareblick sett hvad
som låg på mitt hjerta.”

”Således är han då en förrädare?” inföll Gustaf
Adolf, fattad af denna öfverilning, som fruktan
frambringar. ”Stjernros skall arresteras och ställas inför
krigsrätt och skjutas, så snart man ser förrädarflottan
komma i Öregrundsgrepen.”

”Ers majestät.”

”Tala inte — ni är alltid för milda utvägar —
ni är en kammarkarl och dånar för en smula blod.”
”Eders majestät”, sade Abelung sakta och
inställ-samt, ”det torde vara nog att göra Stjernros oskadlig.

— Han har utmärkt sig i kriget, han står högt hos
sina kamrater och sitt befäl. Blef han arresterad, skulle
hela partiet inse, att deras plan var röjd och den enda
utväg de då hade vore att rusa på och våga eller
förlora.”

”Ni är mera slug och mera lugn än jag.”

”Ers majestät torde i denna förutsättning icke taga
i beräkning, att edert konungsliga sinne har en helt
annan bana än den jag kan ega. — Örnen flyger
fågelvägen ; men den .trogna hunden måste springa
krokvägar.”

”Nå, hvad är er tanke?”

”Jo, då ers majestät befaller mig: Stjernros är på
sätt och vis chef och om han qvarhålles här, slappas
ligan af brist på anförare.”

”Qvarhålles, ja, det var min mening.”

”Ers majestät torde ej behöfva mera än
permit-tera honom till krigets slut.”

”Permittera honom?”

”Ja, och man kunde sedan tro, att han sjelf
begärt permission; hans vänner skulle då tro, att han
förrådt dem eller åtminstone funnit deras sak omöjlig

— och i hvilket fall som helst vore intet att frukta.”

”Ni tror således att jag skulle tillåta mig en
osanning — vore det än för att skydda krona och lif?”

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:00:06 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/altartafla/0163.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free