- Project Runeberg -  Altartaflan : Genremålning /
165

(1891) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Patronessans salong

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

”Ni känner oss troligen aJla förut, alla utom min
styfson, kapten Stjernros. — I sanning, det faller sig
litet underligt för mig att ha en så gammal son”,
skrattade hon.

”Jaså, fägnar mig, har hört Gabriel, min
brorsson kammarherren”, yttrade landtrådet något
högdraget, ”omtala herr kaptenen, fägnar mig oändligt, hade
den äran känna herr kaptenens salig herr far och har
i post-tidningen läst flere för herr kaptenen ganska
smickrande rapporter. — Det går ej bra med våra
finska krigare. Herr kapten har gjort rätt uti att resa
hem; ty der ingen tapperhet hjelper, är det, ha ha
ha, bättre att draga sig undan i lugnet och vänta på
bättre tider.”

"Jag har ej dragit mig sjelf tillbaka. Jag hoppas
att innan kort åter vara bland’ mina kamrater och
dela deras faror — jag väntar endast på konungens
befallning att resa.”

”Jaså; hm, hm, jag tyckte mig ha hört, att herr
kaptenen ämnade att stanna hemma — förlåt min
supposition — hm.”

Kammarherren Gabriel drog försmädligt på
munnen och kastade en spefull blick på unga Stjernros,
som i allt var en fullkomlig motsats af sin styfmors
lycklige tillbedjare.

Det var en naturlig fiendskap mellan bägge dessa
menniskor, liksom ett par växter, som dö, om de växa
i hvarandras närhet; ingen af dem visste, hvarföre de
ej kunde med hvarandra; men Gabriel kände på sig,
att han måste glädja sig, om det gick Stjernros illa,
att han måste, om tillfälle dertill gafs, förfölja honom;
men han hade dertill ingen annan orsak än en
naturdrift.

Stjernros å sin sida kände, att han måste lika
mycket frukta som förakta den der unga slappa
menniskan, som log så vänligt och så förtroligt tryckte
hans hand.

Gabriel småskrattade och frågade sedan vid
tillfälle: ”Onkel, är han hemförlofvad? Jag tyckte mig
höra något sådant glunkas i går — han blir ju
per-mitterad, ha ha hi.”

”Jo jo, så är det, men låtsa om intet, min gosse

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:00:06 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/altartafla/0169.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free