- Project Runeberg -  Altartaflan : Genremålning /
166

(1891) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Patronessans salong

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— unga Abelung blir major — jo jo, gubben vet hvad
han gör.”

”Han blir således qvar i lugnet”, hviskade åter
Gabriel. ”Då kunde han ta sin kära syster och flytta
hvart han ville — hon generar mig menniskan, och
ser farbror, fru Stjernros känner sig ännu sårad af att
jag — men — det gör ingenting: allt går bra.”

”Ja ja — kan ej annat”, sade onkeln. ”Låt se
att jag till sommarn får krumgädda der nere på
Malma; det är ändå jag, som — ”.

”Åh, så förtroligt”, skrattade patronessan till de
hviskande. ”Vår kammarherre älskar sin onkel som
en far.”

”Ja visst, min nådiga, jag är också i fars ställe.
Min erfarenhet, mina mogna råd får han, ha ha ha;
det är ändå godt att ha en gammal hederlig och
bot-tenärlig farbror — eller hur, Gabriel?”

”Jo, onkel har gifvit mig många goda råd”, sade
Gabriel. ”Jag skall evigt minnas dem.”

”Det der låter ju helt romantiskt”, yttrade
patronessan med ett flygtigt leende. ”Kom, kammarherre,
kanske ni kan vända bladen ät mig — jag måste väl
spela litet för mitt främmande.”

”Välkommen, kammarjunkare Gyllenörn”, afbröt
hon sig sjelf och nickade förtroligt åt den lilla gubben,
som bugade sig sirligt och djupt, ӊro edra arbeten
slutade?”

”Genealogierna? Nej, min nådiga, det är ett svårt
arbete, ett långsamt arbete.”

”Nå, ni som är så road af att ta reda på adliga
slägter, se här är ett caput; landtrådet Ljungsköld.”
Den lilla kammarjunkaren studsade, men
bugade sig.

Landtrådet deremot bleknade; men beherskade
sig och steg fram:

”Jag hoppas vara igenkänd sedan forna dagar, då
vi någon gång träffades i könung Gustafs hof.”

”Ja, jag tror mig minnas, ja — ja, jag mins”,
sade kammarjunkaren i yttersta förlägenhet.

?’Det är fägnande att träffa en så gammal bekant”,
återtog landtrådet å sin sida mera lugn. ”Det var en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:00:06 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/altartafla/0170.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free