- Project Runeberg -  Altartaflan : Genremålning /
177

(1891) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett misslyckadt försök

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

vet ni hvad? I aftse, nu för en stund se’n, kom
ku-riren från hufvudqvarteret — och der var bref med
till löjtnanten — inte hörde han till militären der
hemma; men si slåss, det lär man sig snart, bara man
har ruter i sig — hm, nu för en stund sen gick jag
in till honom med ett bref. Han blef litet glad, må
ni tro, och gaf mig en ärlig sup; det var mången god
dag sedan jag fick en sådan.”

”Tack för brefvet, Prahm, sa’ löjtnanten och
be-falde han mig ropa in till honom Lönner, som är
underofficer på kompaniet; de äro som lif och själ. Säg
att det är bref, sa’ han; men si, jag stod still och
plira med ett öga.”

”Nå, Prahm, vill du något mer? sa’ han.”

"Jo, det är säkert det, sa’ jag; löjtnanten kan väl
säga hvart det bär, klockan tu — jag skall inte
nämna^ för kamraterna, sa’ jag.”

”Jo, sa’ löjtnant Berndtson, det skall jag säga:
vi skola gå mot ryssarne och piska dem, så att de
springa hem igen.”

”Hm, det vet jag nog, sa’ jag; men hvar
finnas de?”

”Det vet jag inte, men gå vi ett stycke, hitta vi
dem nog, sa’ löjtnanten; se så, Prahm, venster om
och gå till Lönner.”

”Gud bevare löjtnanten, sa’ jag.”

”Han var Prahm för slug”, yttrade en af
landt-värnisterne.

”Mig? Det var lögn, sa’ Kajsa; han känner mig,
så hade han vetat något, hade han sagt det för mig

— hå, skulle inte gamle Prahmen kunna tiga; åh,
prata persilja, pojkar, ni utskrifningar, morsgrisar.”
”Jaså, äro vi också morsgrisar”, skrattade några,
”vi ha väl varit med gamle Prahm.”

”Åja, pojkar, det han J visst, hvem säger annat?”
Så pratade man bland soldatgrupperna, ingen var
ledsen och modfäld, ty man skulle ändå få slå ihjäl
några ryssar, och det var ändå bättre än att
beständigt, som Prahm uttryckte sig, ”rectirrera” baklänges
utan att slåss; det enda svåra voro de dåliga kläderna
och det usla skodonet och kölden och väglaget; med
Altartaflan. 12

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:00:06 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/altartafla/0181.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free