- Project Runeberg -  Altartaflan : Genremålning /
179

(1891) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett misslyckadt försök

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

läser alla dina bref för henne, hon rodnar och
bleknar om hvartannat. Gud låte dig snart komma hem
igen, frisk och sund.”

”Din syster är flitig och som det tyckes lugn —
glad är hon ej som förr, hon har så många aningar
det stackars barnet: hon drömmer, sade hon
häromdagen till mig, nästan hvar natt att antingen du
eller Gustaf Lönner är dödad eller sårad; ibland
tycker hon att ni bägge ligga tillsammans på ett slagfält
döende. Allt det der kommer från hennes beständiga
föreställningar om mord och död”. Stackars flicka!
Trösta henne och säg — om det är sant eller ej —
att der är ingen fara, att ni dragit i vinterqvarter
och ej komma i strid förr än våren. Det skulle lugna
henne, stackars barn. Vet du, Alfred, nu förefaller
mig min sigillsamling och mina heraldiska forskningar
som ett narrspel; de voro för mig alldeles detsamma
som ståltrådshjulet för en fångad ekorre, han springer
och springer i samma ring och tror sig springa fri i
skogen; men kommen åter en gång ut i det gröna,
så glömmer han hjulet, ty det var för trångt, fastän
det gick fort omkring.”

”Så är det äfven med mig och min heraldik —
sedan jag fick din systers, Lönners, din och Emilias
lycka om hand, är jag en annan menniska, jag har
något att lefva för — sä hade jag förr; men det tog
slut; men nog derom.” — — — — — — —

Detta innehåll hade kammarjunkarens bref,
skrifvet den 1 November i Stockholm.”

Sedan de bägge läst sina bref, smålogo de.

”Åja”, började Gustaf Lönner, ”det kunde väl
hända att jag fäller, att det blir slut med oss bägge;
men så veta vi dock, att vi äga några som hålla af
oss och som skola sakna oss.”

”Falla? Prata inte, Lönner; det har så många
kulor susat omkring oss, att om de hade haft någon
lust, lågo vi redan begrafna någonstädes i landet;
hvar kula har sin polette, är ett ordspråk bland oss,
som vi funnit vara sant; nej, käre Lönner, låt ej
flickpjunket göra oss fega — då kunde det hända,
ser du.”

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:00:06 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/altartafla/0183.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free