- Project Runeberg -  Altartaflan : Genremålning /
180

(1891) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett misslyckadt försök

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

?Men, som du vet, ha vi ej många timmar qvar;
der går, just som vi rycka upp, en kurir till
hufvud-qvarteret och med den kunna vi få bref till dem;
derföre lönar det ej mödan att länge sitta så här och
fundera.”

På detta sätt uppehöll Berndtson sin
tillkommande svågers hopp. och de skrefvo nu ett par bref, som
voro en blandning af dikt och sanning och enkom
inrättade för att lugna de hemmavarande.

Klockan var half tu, då dörren öppnades sakta
och korporal Prahm trädde in, tyst liksom om
ryssarne skulle kunnat höra honom.

”Det är uppställning vid begge kompanierna”,
sade han, ”uppställning under tystnad och sedan marsch.”

”Godt, Prahm; gå bort till adjutanten med dessa
bref”, sade Berndtson och började sin militäriska
toalett.

En halftimme derefter stodo trupperna på linien
och snart derefter aftågade de alla tvärt öfver åkrar
och ängar för att nalkas floden.

Månen låg bakom moln, det var nästan alldeles
mörkt, men de tågade det oaktadt fram i täta massor
öfver fälten, der här och der bäckar måste
genomvadas och genom björkängar, der de beständigt
snaf-vade på stubbar och nedfallna grenar. Småningom
aflägsnade de sig från den lilla byn, det ena ljuset
slocknade efter det andra, der syntes lugn och ro åter
inträda i de nyss förut så oroliga boningarne. Säkert
var att mer än en husmoder med bekymmer, oaktadt
sömnen, vandrade omkring och letade i visthuset efter
de smulor, som deras försvarare lemnat qvar; det var
väl såldt allt, men de hade för varorna ej fått annat
än qvittenser, som skulle betalas — Gud vet när.

Således fans det nästan ingen husmoder, som ej
gerna såg de tappre gå; men deremot fans det en och
annan flicka, som sände en suck efter någon hygglig
och glad karl, som under sitt vistande i byn förstått
att ställa sig väl hos könet.

Under en sådan marsch är det klart att det
pratas åtskilligt i ledet och det var således Öfverallt ett
sakta mummel; än var det historier, än litet skratt, än
åter var det någon beskedlig karl, som trasslat in sig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:00:06 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/altartafla/0184.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free