- Project Runeberg -  Altartaflan : Genremålning /
182

(1891) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett misslyckadt försök

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

inte är gubben Prahm der för intet; jag har kört
bajonetten på mången så’n der kossackracka. De äro
inte en gång kristna menniskor, de der kossackerna,
utan riktiga hundturkar.”

”Ja, en riktig ohyra”, yttrade en annan.

”Ja, och tio sådane lif äro inte så mycket värda
som en enda finne, han må vara både halt och dof. —
Serra tri der ha de mat, åja, dela jemt, gubbar —
extra förplägning står det på orderna; ja ja, man
behöfver både ett och annat, då man skall ut och
slåss mot ett sådant följe, som äter lefvande fisk och
som inte behöfver mer än att med sabeln hugga af
låret på en skjuten häst, lägga köttstycket under
sadeln och rida en mil, så är det mört och godt nog
åt dem; hm — då en kristen menniska skall stå
sig mot sådane, behöfver man både bränvin och
sof-vel.”

Senare på aftonen blef det åter uppbrott; lika
tysta, med lika spänd väntan att träffa fienden som
förenämda qväll marscherade truppen framåt genom
skog och mossar för att på lönnliga vägar inträffa
midt i natten vid bron, der ryssarne stodo.

Det led mot midnatt; den stackars månen, som
nödvändigt skall vara med både då kärleken och
hatet sträfvar att segra, satt äfven nu frusen och pjunkig,
insvept i snödimma och försökte att belysa det
vintriga landskapet.

Det var derföre ett halfdunkel, ett slags osäkert,
sväfvande ljus bredi öfver nejden, de blåhvita
vattnen och de svarta skogarne; allt låg dock otydligt,
ty snön hindrade att urskilja föremålen rigtigt; de
voro alla hvitklädda, lika hvarandra, utan egentligt
ljus och således utan egentlig egen skugga, allt
syntes som ett enda gråhvitt fält, der och hvar
genomskuret af mörka ränder och beströdt med mörka
fläckar, tecken till strödda skogspartier eller strödda
trädgrupper.

En fm så kallad piggsnö flög i luften, men glest,
utan att hindra utsigten genom annat än att den
plågade ögonen.

Så nalkades krigargrupperna W. bro.

”Hör på, löjtnant Berndtson”, sade gamle Prahm,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:00:06 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/altartafla/0186.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free