- Project Runeberg -  Altartaflan : Genremålning /
186

(1891) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett misslyckadt försök

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Man observerade den svenske krigaren och
dennes lycka var det att officeren, som kommenderade
den lilla truppen, i sin barndom vistats i svenska
Finland, och således både förstod språket och fattat en
slags vänskap för den nation han bekrigade.

Lönner blef således upptagen och förd på ett
sjukhus; allt gick bra som han hoppats, så bra det
kunde för en fånge.

När dagen rann upp för den svenska truppen,
voro de utom ryssarnes skotthåll; de ordnade sig åter,
dessa förspridda krigare; de stälde sig i led; der
funnos luckor, mänga luckor.

Gamle Prahm hade fått sig ett hugg i hufvudet;
men var dock med, fastän han vid uppställningen
presenterade sig med en stor blårutig bomullsnäsduk
bunden öfver såret.

Det låg någonting löjligt i denna utstyrsel,
särdeles som gubben stod i ledet och grät.

”Fy Prahm, är du en sådan kruka, så att du
gråter för en rispa”, yttrade fältväbeln — ”vara en
sådan kärring med kläde på hufvudet.”

“Åh, inte gråter jag för det; men si löjtnanten,
löjtnanten. ”

”Löjtnant Berndtson?”

”Ja visst! — han är borta, han.”

”Åja, han är borta hos öfverstelöjtnanten.”

”Nej, visst inte; jag såg att han fick ett skott i
skallen, så att han singlade omkull som en torsk; då
ville jag bevars försvara honom, men då högg en ryss
mig denna skråman i nacken, så att jag också föll;
men si”, tilläde han och skar tänderna af raseri, ”jag
låg ej länge, utan var uppe igen som ett vift och
satte bajonetten igenom rysskanaljen, så att han satt
der som en uppspetad fluga’ på marken och
bajonetten blef jag af med — det var skada på bajonett.”
”Du såg att löjtnanten blef dödskjuten?”

”Ja, visst såg jag det, så godt jag kunde för det
egyptiska mörkret — men det var karl till karl, han,
den hederlige Berndtson. vi få ej någonsin en sådan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:00:06 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/altartafla/0190.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free